Åsa Melin, Galleri Peppinge: "I vår intensiva värld är stillhet en eftertraktad gåva"

Insidan
"I vår intensiva värld är stillhet en eftertraktad gåva" säger Åsa Melin som vill att hennes konst skall förmedla en inre stillhet och ett lugn.
Foto:
1973 flyttade Åsa Melin in på den gamla skolan i Peppinge, där hon bor kvar än idag. 1987 öppnade hon Galleri Peppinge för de fösta besökarna och i år firar galleriet 30-årsjubileum.
Foto:
Åsa berättar att många mor- och farföräldrar köper hennes väktare i de mindre formaten till sina barnbarn, som en första gåva.
Foto:
En längtan tillbaka till leran fick Åsa att börja skulptera igen, efter ett uppehåll på 13 år. Idag växlar hon mellan att måla och skapa av lera.
Foto:
Åsa målar avskalade landskap, så som hon upplevde dem när hon först flyttade till Österlen.
Foto:

I 30 år har Åsa Melin haft öppet året runt i sitt jubilerande galleri i den gamla skolan i Peppinge. Hon tror på kraften i mötet mellan människor och hoppas att hennes konst ska skänka stillhet och ro.

Artikeln publicerades 15 juni 2017.

Åsa är född i Göteborg och uppvuxen i en konstnärsfamilj i Stockholm, men hade en längtan efter landsbygden som tog henne till Österlen redan som 17-åring.

– Jag visste redan som barn att jag inte ville bo i stan, berättar Åsa.

Men att det blev just Österlen var en slump. Åsa firade jul hos sin morbror som nyligen flyttat till Borrby och det var vid en utflykt som hon kom upp om krönet vid Löderups strandbad och fick se utsikten över havet.

"Här hör jag hemma", berättar Åsa att hon tänkte. Sagt och gjort. Hon packade sina väskor, fick praktikplats hos Tola-Modeller och flyttade.

Åsa fastnade för den gamla skolan i Peppinge som var till salu och lockade ner sin mamma att titta på den. Efter en spännande budgivning blev huset deras och det var Åsas fasta punkt under åren hon utbildade sig vid olika skolor. 1980 flyttade hon hem till Peppinge permanent och satsade på sitt konstnärskap på heltid, sida vid sida med sin mamma Lisa Skogsberg. Även om Åsa utbildat sig både inom textil och skulptur så kom hon och hennes mamma överens om att det var mest praktiskt att Åsa ägnade sig åt måleri och Lisa åt skulptur, så att de kunde ha gemensamma utställningar med olika uttryck.

Vakande ansikten

I år är det 30 år sedan Åsa öppnade Galleri Peppinge för de fösta besökarna. På väggarna hänger inte bara hennes målningar, utan även de skulpterade ansiktena som kommit att bli hennes kännetecken. Efter 13 års uppehåll i skulpterandet tog Åsa upp det igen 1999.

– Det var efter en middag hos min syster som jag satt och skulpetade och ansiktena kom till mig för första gången, berättar Åsa. Och de slutar inte att komma, ler hon.

Ansiktena är vänliga, med milda, rofyllda uttryck. Alla unika med sina personliga karaktärsdrag.

– Det är ansikten från olika tidsepoker och folkslag, som inte har blivit avbildade men som alla har något att berätta.

Åsa får ofta höra att de förmedlar en stillhet och ett lugn. Det var efter att en journalist hört Åsa beskriva dem som väktare för en galleribesökare som de kom att kallas för just det. Hennes förhoppning är att väktarna ska skänka betraktarna en känsla av stillhet och ro.

– Jag har mediterat sedan jag var 16 år gammal, det har varit min hjälp och räddning i mycket. I en tid av ständig information och kaos behöver vi finna stillhet och ro inom oss för att kunna ta de rätta och kärleksfulla besluten. Har vi kontakt med vårt inre framträder en oanad styrka som leder till kloka beslut. Jag hoppas att min konst ska bidra till det, säger Åsa tankfullt.

Sommarens första utställning

Den senaste tiden har varit intensiv för Åsa som ställt ut i Klosterkyrkan i Ystad, S:t Petri kyrka i Malmö och på Iföverkens industrimuseum.

– Tidigare i veckan hängde jag sommarens utställning på Löderups Strandbad tillsammans med Margareta Forslund och hennes dotter Elin Forslund, säger Åsa och berättar att nu kommer hennes fulla uppmärksamhet riktas mot utställningarna i det egna galleriet.

Den 17 juni är det vernissage för sommarens första utställning på jubilerande Galleri Peppinge, i utställningen samlar Åsa verken från utställningarna i Klosterkyrkan, S:t Petri och industrimuseet. Sedan fortsätter firandet av jubileumsåret under sommaren och hösten, med växlande utställningar och evenemang.

Text och bild: Hannah Andersson