Broderier från förr tillbaka i rampljuset

Ystad Artikeln publicerades

Hembygdsmuseet i Stora Herrestad värnar den lokala historien och ser till att minnet av forna generationernas liv och gärningar aldrig falnar. Årets specialutställning kretsar kring 1800-talskvinnornas fingerfärdiga och detaljrika hantverk.

Lisbeth Klinga är en av medlemmarna i Ljunits och Herrestads hembygdsförening, som driver hembygdsmuseet i Stora Herrestad. Klädd i en häradsdräkt som hon har sytt själv betraktar hon hantverk av kvinnor som levde i bygden på 1800-talet.
Foto: Johan Bentzel
Lisbeth Klinga är en av medlemmarna i Ljunits och Herrestads hembygdsförening, som driver hembygdsmuseet i Stora Herrestad. Klädd i en häradsdräkt som hon har sytt själv betraktar hon hantverk av kvinnor som levde i bygden på 1800-talet.

Säg tidsresa och de flesta tänker på science fiction. Men det behöver faktiskt inte vara särskilt komplicerat, eller ens högteknologiskt, att färdas i tid och rum.

Att kliva in på hembygdsmuseet i Stora Herrestad utanför Ystad är som att komma in i en tidskapsel, som att plötsligt vistas i en annan epok. Här finns bygdens historia samlad i konkreta föremål: redskap, häradsdräkter, porslin, möbler, foton och mycket, mycket mer.

Bygden, ja, det är Ljunits och Herrestads härader, som lite förenklat kan sägas ligga ”mellan åarna”.

– Det är området mellan Svarteån och Nybroån, förtydligar Lisbeth Klinga, styrelseledamot i hembygdsföreningen som driver museet, samtidigt som hon pekar på en gammal karta strax innanför entrén.

Grunden till museet lades på 40-talet, då initiativtagarna samlade på sig saker via auktioner. Samlingen har fortsatt att växa sedan dess, bland annat genom donationer. Museet koncentrerar sig på föremål från 1700-talet fram till mitten av 1900-talet, med tyngdpunkt på 1800-talet.

De två fullspäckade våningarna i det forna tingshuset intill kyrkan i byn räcker inte till för att visa allt, men då och då plockar hembygdsföreningen fram spännande föremål ur gömmorna för specialutställningar. I år är inget undantag.

Årets utställning, som består av två montrar i den stora salen på museets nedre plan, är en fortsättning på fjolårets. Nu som då tar den avstamp i de sju häften som friherrinnan Henriette Coyet och fröken Ebba Billing satte samman för ungefär hundra år sedan: ”Gammal allmogeslöjd från Malmöhus län”.

– Redan i slutet av 1800-talet började de handla in grejor på auktioner runt om i Skåne för att på något vis bevara det hantverk som kvinnor hade i sina kistor. Då började ju det bli gammeldags. Det var inte längre så att man hade fem brudkistor med sig in i äktenskapet, säger Lisbeth Klinga.

Hembygdsföreningens redaktör Jonas Larsson har valt ut de bitar ur de sju häftena som handlar om Ljunits och Herrestads härader och har låtit dem ligga till grund för årsskrifterna för både 2017 och 2018, med kompletterande utställningar i museet.

I fjol stod de färgsprakande rödlakansvävnaderna i fokus, i år går utställningen i vitt. Brudklutar, skördedräkter, skjortor, skjortkragsspetsar, broderier och annat hantverk av 1800-talets kvinnor fyller montrarna.

– Det var tradition att bruden skulle göra sin blivande makes bröllopsskjorta, och ju mer dekorativt och ju mer spetsar, desto finare och bättre var det, säger Lisbeth Klinga.

Denna imponerande brudklut är ett av de många föremål som går att beskåda på museet.
Foto: Johan Bentzel
Denna imponerande brudklut är ett av de många föremål som går att beskåda på museet.

Handarbetet var en form av terapi och avkoppling för kvinnorna, som till vardags slet både på fälten och i ladugårdarna med allehanda sysslor.

– Och det var ju inte så att man åkte in till stan och köpte tyget, utan de fick först odla linet och sedan häckla det. Så det var ju tre fyra års arbete bara för att få linnetyget, säger Lisbeth Klinga.

Hembygdsmuseet är öppet klockan 13–16 lördagar och söndagar fram till den 19 augusti.

Den femte augusti blir det dessutom en hembygdsdag med lite fler aktiviteter och även musikaliska inslag. Den dagen är museet öppet klockan 10–17.