Brösarpsbon som är världsbäst på islandshäst

Brösarp Artikeln publicerades
För bara några veckor sedan red Magnús Skúlason hem ett guld och ett silver på VM i Berlin med hästen Valsa. Valsa är född på Brösarpsgården. ­­– Visst är det extra kul att komma hela vägen med en egen häst. VM i Berlin var hennes andra mästerskap och hon har vunnit guld på båda, säger Magnús.
Foto: Fredrik Ekblad
För bara några veckor sedan red Magnús Skúlason hem ett guld och ett silver på VM i Berlin med hästen Valsa. Valsa är född på Brösarpsgården. ­­– Visst är det extra kul att komma hela vägen med en egen häst. VM i Berlin var hennes andra mästerskap och hon har vunnit guld på båda, säger Magnús.

Några hundra meter ­­väster om väg 19 ligger Brösarpsgården. Med de böljande backarna som kuliss driver Magnús Skúlason och Petronella Davidsson hästverksamhet, med träning och uppfödning av islandshästar, på gården.

I stallet står två små hästar i varsin box. Till synes ganska alldagliga, med rufsiga manar och nyfikna blickar, men bara en knapp timme senare kommer de att bjuda oss på en uppvisning på ovalbanan som vi sent ska glömma.

En ledtråd om vad som väntar får vi när vi kliver över tröskeln till kurs- och fikarummet. Vilken färg det är på väggarna syns knappt för de är tapetserade med rader och åter rader av prisrosetter.

Petronella Davidsson och Magnús Skúlason driver Brösarpsgården, som lockar islandshästryttare från hela Sverige och delar av Europa, tillsammans.
Foto: Fredrik Ekblad
Petronella Davidsson och Magnús Skúlason driver Brösarpsgården, som lockar islandshästryttare från hela Sverige och delar av Europa, tillsammans.

Magnús Skúlason är världsbäst på islandshäst. Han har erövrat osannolika 40 SM- och 10 VM-guld. Framgångskonceptet enligt honom själv? Att låta hästarna få vara just hästar.

– Oavsett om man satsar på världsnivå eller bara hobbyrider måste hästen få lov att vara häst. Det kan låta simpelt men är lätt att glömma bort, säger Magnús.

För bara några veckor sedan tog Magnús ett guld och ett silver på VM i Berlin med hästen Valsa.

– När vi kom hem släppte vi Valsa i hagen så hon kunde springa upp till flocken i backarna. Det är det hästlivet jag bygger på när jag tränar henne.

Petronella på hingsten Svartur och Magnús på stallets stjärna, stoet Valsa.
Foto: Fredrik Ekblad
Petronella på hingsten Svartur och Magnús på stallets stjärna, stoet Valsa.

Brösarpsgården deltar just nu i ”Brösarpsprojektet”, drivet av föreningen Hästen i Skåne. Projektet går ut på att följa en flock ungston, som består av både svenska halvblod och islandshästar, vilka rör sig fritt i den stora och starkt kuperade beteshagen på gårdens mark.

– Man har följt hästarna med GPS och kunnat konstatera att de rör sig långa sträckor varje dag, upp till åtta kilometer, vilket motsvarar ungefär 1,5 timmes träning, berättar Petronella Davidsson.

En vardagsträning som stärker muskler, leder och ligament.

Foto: Fredrik Ekblad

Förutom 80 hektar betesmark rymmer Brösarpsgården stallplats för 30 hästar, ridhus och ovalbana. Islandshästryttare från hela Sverige, men även Tyskland kommer till gården för att träna.

– Vi driver mycket kursverksamhet men tar även emot hästar för utbildning, berättar Petronella som hittills inte själv tävlat i särskilt stor utsträckning, utan fokuserat på den dagliga driften av verksamheten.

– Men nu har jag fått låna hästen Nói från Brösarpsgården, som ägs av vår vän Mike Adams som bor i England. Det ska bli väldigt kul att se vad vi kan göra ihop!

Petronella Davidsson på hingsten Svartur.
Foto: Fredrik Ekblad
Petronella Davidsson på hingsten Svartur.

Tävlat mycket har däremot Magnús gjort, men på frågan om gulmedaljen var målet när han åkte till Berlin svarar han:

– Jag har aldrig åkt till ett VM med några förväntningar på att komma hem med guldmedalj, bara på att min häst ska prestera så bra den kan. Samtidigt vet jag ju att det inte är många som kan slå Valsa när hon gör just det!

Foto: Fredrik Ekblad

Förutsättningarna för mästerskapet var tuffa.

– Det var varmt, banorna var tunga, det var svårt att ha hästarna ute och till följd av de långa avstånden var dagarna väldigt långa.

Stilpass och femgångskombination är ekipagets två paradgrenar. I femgångskombination red Magnús hem guldet.

– I stilpass har vi slagit världsrekordet två gånger på två år, berättar han.

För stilpass räknas poängen från två lopp samman.

– I första loppet gick allt enligt plan, men i andra loppet gjorde jag ett misstag som kostade oss tre hundradelar och guldet.

Det är lätt att förstå varför islandshästen kallas gudarnas häst när världsmästaren Valsa dundrar fram i pass på ovalbanan med Magnús Skúlason på ryggen.
Foto: Fredrik Ekblad
Det är lätt att förstå varför islandshästen kallas gudarnas häst när världsmästaren Valsa dundrar fram i pass på ovalbanan med Magnús Skúlason på ryggen.

Även om det kändes tufft i stunden konstaterar Magnús att misstag kan vara nyttiga.

– De är viktiga för motivationen, för med misstag av den här typen ser jag möjligheten att göra saker på ett annat sätt.

En annan viktig motivationsfaktor för Magnús är Valsas potential. Stoet är född och uppvuxen på Brösarpsgården. Hon har hunnit bli tio år gammal och närmar sig toppen av sin karriär.

– Visst är det extra kul att komma hela vägen med en egen häst. VM i Berlin var hennes andra mästerskap och hon har vunnit guld på båda.

Nästa VM äger rum om två år.

– Redan nu börjar förberedelserna, i form av arbetet med att hitta sponsorer, för att sedan kunna lägga all kraft och fokus på träningen.

Foto: Fredrik Ekblad

Magnús menar att nyckeln till framgång ligger i att se möjligheterna till förbättring, och att vara medveten om sina svagheter. Det sistnämnda gäller hela ekipaget, både häst och ryttare.

– Jag har en bakgrund inom judo och vet med mig hur viktig min egen träning är för att vi ska kunna prestera på topp.

– Det är en grop många annars faller i, att lägga allt krut på hästarna och glömma bort sin egen livsstil och träning, säger Petronella.

Ingen av dem sticker under stol att det är slitigt jobb att träna och tävla häst.

– Ändå är jag väldigt tacksam över livet här på gården, säger Magnús. Jag har haft privilegiet att prova många olika jobb, bland annat till sjöss. Under en tid jobbade jag på en liten båt, med fem man i besättningen, som fiskade utanför södra Island. Två månader efter att jag slutat arbeta på båten förliste den och två man dog. En sådan händelse ger perspektiv på livet!

Foto: Fredrik Ekblad

Tacksamheten för vad de har är stor, men det innebär inte att visioner för framtiden saknas.

– Vi har många spännande unghästar på gång, men även planer för hur gården kan utvecklas och bli mer tävlingsanpassad. Ett första steg är att göra om ovalbanan så den blir godkänd för tävlingssammanhang och Isisport, som jag är med och driver, kommer att lägga några av sina inomhustävlingar på Brösarpsgården, avslutar Petronella.