Crowdfunding ger medel till ny fotobok

Insidan Artikeln publicerades
Under tre års tid har Petter Löfstedt fotodokumenterat livet i Albo härad på Österlen. Resultatet är en bok, "Rur.Albo", som han med hjälp av ett pågående crowdfundingprojekt hoppas kunna ge ut till våren.
Foto:
På Petter Löfstedts skrivbord ligger spridda bilder, negativ och en dummy av den kommande boken.
Foto:

Petter Löfstedt visste att han inte hade så lång tid på sig att fånga känslan av att vara ny på Österlen. Han skred snabbt till verket med fotoprojektet ”Rur.Albo”, som nu har blivit en bok. Genom crowdfunding kan den förhoppningsvis ges ut till våren.

För tre år sedan flyttade Petter Löfstedt till Brösarp efter flera år i Åres fjällvärld och dessförinnan en uppväxt i Stockholm. Han kom rakt in i en för honom ny värld, som han instinktivt fattade tycke för.

Men det var inte Österlens turistiga sida som fascinerade honom, utan vardagen bortom den glansiga ytan. En vardag som mycket väl kan vara kall, grå och fuktig men samtidigt vara full av ljus, värme och glädje.

– Det är mycket här som jag ser som helt unikt: miljön, klimatet, kynnet och karaktärerna. Här finns en stämning som jag tycker är spännande.

Målet blev att med kamerans hjälp frysa känslan av att vara ny i Albo härad och samtidigt fånga platsen på dess egna villkor. Det sistnämnda kan vara svårt att förstå innebörden av men blir självklart så fort man ser de 58 svartvita bilderna.

De har samlats i boken ”Rur.Albo”, en ordlek med häradens namn och ordet ”rural”, det vill säga motsatsen till urban. I boken finns också citat som Petter Löfstedt har samlat på sig i spontana samtal med folk i bygden.

Projektet finns redan att beskåda i digital form på hemsidan ruralbo.com. Där finns också en länk till den kickstarterkampanj som pågår från slutet av november till julafton. Syftet med crowdfundingprojektet är att få in tillräckligt mycket pengar för att kunna ge ut boken i fysisk form framåt vårkanten.

Petter Löfstedt jobbar enbart med analoga kameror, som måste matas med film och dras fram mellan varje bild. Det ger vissa förutsättningar som han måste förhålla sig till. Han väntar in rätt ögonblick innan han sätter fingret på avtryckaren. Oftast blir det bara en ruta per motiv.

– Film har en struktur och textur som är spännande, med kornet och det kaos som också infinner sig eftersom det är ett organiskt medium. Jag kan heller inte stämma av resultatet direkt. Det har skapat en lugn arbetsgång, som har passat syftet med det här projektet väldigt väl.

Det vilar något tidlöst över bilderna. De berättar om Österlen här och nu men ger samtidigt associationer till svunna tider. En begeistrad betraktare, skribenten Thomas, har beskrivit bilderna som ”en non-perfect mid-west-känsla med hill-billies, carnevals och working-class anti-heroes. En underbar odyssé i olinjaritet.”

Petter Löfstedt må ha fångat Österlen med en nykomlings hänförda blick, men det blir aldrig ett von oben-perspektiv. Han har placerat sig mitt i händelserna och dokumenterar inifrån. Bilderna varken förlöjligar eller exotiserar de människor som bor och verkar i trakten, utan skildrar dem med närhet och kärlek.

Det finns också ett humoristiskt stråk. Själv skrattar Petter Löfstedt högt åt en häst som med busig blick och utsträckt tunga ser ut att trivas gott i hagen.

– Jag tycker att den fångar det österlenska kynnet på något sätt.