Dollargrin avslutar sorglustig livshistoria

Insidan Artikeln publicerades
Dollargrin är namnet på Olov Peterssons tredje bok i trilogin om musikern och pianoläraren Gunnar Nilsson. Ett annat dollargrin hittar man på denna Studebaker Champion Regal 1954 som står på Autoseum.
Foto:Fredrik Ekblad
Dollargrin är namnet på Olov Peterssons tredje bok i trilogin om musikern och pianoläraren Gunnar Nilsson. Ett annat dollargrin hittar man på denna Studebaker Champion Regal 1954 som står på Autoseum.

Efter Pianist i bruna skor (2015) och uppföljaren ...Och ljungens fina frans (2017) kommer nu Dollargrin - den avslutande delen i Viksförfattaren Olov Peterssons trilogi om den misslyckade och otursförföljde musikern och pianoläraren Gunnar Nilsson.

I fem år har Olov Petersson arbetat med böckerna om Gunnar Nilsson och tiden har gett honom möjligheten att noggrant kunna slipa på berättelsen och mejsla ut huvudpersonen och karaktärerna runt honom.

– När man har umgåtts med de här figurerna så länge lär man känna dem väl. Den här boken var lätt att skriva och jag tycker också historien flöt på bra, säger Olov och bläddrar i ett rykande färskt exemplar av boken.

När Dollargrin tar sin början inleder Gunnar en relation med byggmästare Hanssons änka och hamnar helt i hennes händer.

– Änkan utnyttjar Gunnar och skinnar honom fullständigt. Till slut har Gunnar varken pengar eller bostad utan får hanka sig fram som gatumusikant, berättar Olov.

Lyckan vänder emellertid när han lär känna ICA-handlaren, som lånar ut sin sjuka mammas lägenhet till honom. När Gunnar går igenom hennes bibliotek hittar han en stor bunt amerikanska dollar gömda i en bok och sedan tar historien en ny vändning igen.

Olov berättar att även om Gunnar är en helt och hållet fiktiv person, så har de en del gemensamma drag. Framför allt osäkerheten och konflikträdslan.

– Skrivandet har gett mig en inblick i det mänskliga beteendet, men även en personlig insikt. Det har också gått upp för mig att livet går vidare, hur mörkt det än kan te sig för stunden. Och jag är glad att Gunnar går ur historien som en hjälte, det är han värd.

När berättelsen om Gunnar Nilsson nu är avklarad väntar ett nytt projekt. En bok om Olovs mamma.

– Det finns mycket i min familj som det aldrig pratades om. När min far gick bort fick jag veta att jag hade en halvbror. Det var ingen som hade berättat för mig att han fanns. Antagligen för att det var en stor skam, på den här tiden.

Olov har redan börjat leta spår efter sin mamma och har bland annat fått veta att hon på 20-talet arbetade på Julita Gård, ett vackert gods i Sörmland. Dagböckerna hon skrev på 60-talet utgör också en källa att ösa ur.

– Det känns som ett gigantiskt projekt just nu, men spännande. Jag tänker inte skriva hennes historia rakt upp och ner, från A till Ö, utan vill göra det i korta avsnitt och på så vis fläta ihop hennes levnadsöde. Det får ta sin tid, tänker jag.

Text och bild: Fredrik Ekblad