Ett lyriskt möte mellan Island och Sverige

Simrishamn Artikeln publicerades
Unnur Sólrún Bragadóttir växte upp i ett litet fiskarsamhälle vid den isländska östkusten och i ”Ljus utan veke”får läsaren bland annat ta del av minnen från denna tid.
Foto: Johan Bentzel
Unnur Sólrún Bragadóttir växte upp i ett litet fiskarsamhälle vid den isländska östkusten och i ”Ljus utan veke”får läsaren bland annat ta del av minnen från denna tid.

Att skriva för byrålådan är inget för poeten Unnur Sólrún Bragadóttir, som är aktuell med sin nya bok ”Ljus utan veke”. Dikter kräver läsare för att finnas till, slår hon fast, och i det mötet uppstår ett samtal som fyller orden med ny innebörd.

”Ljus utan veke” är Unnur Sólrún Bragadóttirs elfte diktsamling och den andra på svenska. På Island är hon en etablerad poet och debuterade redan 1971.

Efter att ha bott i Sverige i tio år känns det numera naturligt för henne att även skriva på det nya hemlandets språk.

Vissa av dikterna har kommit till genom ett slags växelverkan mellan svenska och isländska.

När hon har översatt dem till sitt modersmål har hon ibland, tack vare det större ordförrådet, plötsligt fått tillgång till andra bilder, som hon sedan har kunnat föra in även i de svenska versionerna.

– Det du skriver begränsas alltid av språket. Oavsett om det är ditt modersmål eller ett annat språk handlar det om dina tankar och då använder du de ord som du har. På svenska har jag inte samma mångfald i mitt ordförråd och då blir texterna kanske lite annorlunda, men de behöver varken vara sämre eller fattigare för det. Det är väldigt spännande och roligt att skriva på svenska.

Ljus utan veke” är Unnur Sólrún Bragadóttirs andra diktsamling på svenska. Den ges ut av Odukat AB, ett nystartat kulturbolag som hon driver tillsammans med sin sambo Jörgen Midander.
Foto: Johan Bentzel
Ljus utan veke” är Unnur Sólrún Bragadóttirs andra diktsamling på svenska. Den ges ut av Odukat AB, ett nystartat kulturbolag som hon driver tillsammans med sin sambo Jörgen Midander.

Unnur Sólrún Bragadóttirs första kontakt med Sverige var under 70-talets andra hälft, då hon studerade här i fem år. 1980 återvände hon till Island, där hon var verksam som lärare i nästan 30 år innan hon återvände till Sverige för att vidareutbilda sig.

Då träffades hon av amors pilar, som hon själv beskriver det, och åkte aldrig hem till Island igen.

I stället bosatte hon sig med sin sambo Jörgen Midander utanför Sölvesborg och jobbade som modersmålslärare i Lund fram till pensionen. För två år sedan gick flyttlasset till Simrishamn.

I ”Ljus utan veke” skildrar hon bland mycket annat just känslan av att bryta upp för att skapa sig en ny tillvaro. Ibland är det självbiografiskt, men hon skriver också engagerat om båtflyktingar på Medelhavet.

Dikterna vandrar mellan ljus och mörker och lockar både till skratt och tårar. Medan en dikt kan vara korthuggen som en haiku, kan nästa sprida ut sig över mer än en sida.

– Egentligen behöver en dikt inte betyda någonting. Det kan räcka med att du känner något lyriskt eller vackert i orden och raderna. Men jag tror att man alltid finner någon mening, och om du hittar något nytt i dikten varje gång du läser den, då känner jag att jag har lyckats.

Boksläpp och signering kommer att äga rum framöver på Bokvaruhuset i Simrishamn.

Det är där i det direkta mötet med läsarna som Unnur Sólrún Bragadóttir trivs allra bäst. Det är en sak att låta orden färdas ut i världen på egen hand i tryckt form, en annan att själv bära fram dem till publiken.

På Island reste hon landet runt med en grupp andra poeter och arrangerade välbesökta diktkvällar i varje litet samhälle. I många år läste hon och en vän dikter för fångarna på Islands största fängelse dagen före julafton. Hon gästade också företag för att läsa dikter i samband med lunchen.

Kanske kan hon göra något liknande även på Österlen, men tills vidare är hon glad över att orden trots allt inte ligger gömda i byrålådan. Det är viktigt för henne att nå ut.

– Om du inte har läsare blir det ingenting. Genom att publicera mig låter jag mina tankar möta någon annan och det blir som ett samtal.