Hon utforskar svärmens inre mysterier

Tomelilla Artikeln publicerades
Elin Maria Johanssons utställning ”Svärm” är en upplevelse för mer än ett sinne. Bild och ljud i förening skapar en suggestiv stämning.
Foto: Johan Bentzel
Elin Maria Johanssons utställning ”Svärm” är en upplevelse för mer än ett sinne. Bild och ljud i förening skapar en suggestiv stämning.

Suggestiva, dovt monotona ljud, som snart övergår i en vinande vind, ackompanjerar ett fängslande svartvitt bildspel över de vita väggarna och pelarna på Tomelilla konsthall.

I bakgrunden tornar kala grenar upp sig och fåglar samlas i trädkronorna. Över bilderna myllrar små, små korn eller stoft, som lika gärna kan vara bloss eller flagor. Eller varför inte en svärm? Det är ju faktiskt är utställningens tema.

– Det är tre projiceringar som går om lott och alla är olika långa, så det blir aldrig samma bildspel om och om igen. Nya bitar kommer i bakgrunden hela tiden. Man kan inte se klart verket. I så fall får man nog titta väldigt länge, säger konstnären Elin Maria Johansson.

I den aktuella utställningen, som hade vernissagen den 25 januari och pågår till och med den 24 februari, har hon tolkat ämnet brett.

Grundidén kom från en myrstack som hon fann i ett ödehus, och som även finns med i ett av de tre utställda verken, där de svärmande myrorna inte tycktes ha funnit en väg ut ur huset, utan i stället fallit döda ner på trägolvet runt stacken.

Därifrån växte idén till att omfatta alla typer av svärmar, från de minsta organismerna i havet till stjärnorna på himlavalvet, och ta sig an dubbelheten i att befinna sig i en svärm eller en flock.

Dels det vackra i att våga släppa taget och följa med strömmen, att samspela ordlöst med andra och vara en del av ett kollektivt medvetande. Dels det farliga i att sluta tänka själv.

Från vackra mönster i skyn, när fåglar far fram i geometriska former, till väldiga gräshoppssvärmar som ödelägger allt i sin väg. Svärmen är både behaglig och otäck.

– Det är den spänningen som är så förtjusande. Det som fascinerar mig mest är den mystiska kommunikation som uppstår mellan individer, hur exempelvis fåglar i en flock är sammankopplade med varandra, säger Elin Maria Johansson.

En svärm fyller väggarna och pelarna på Tomelilla konsthall i ett intrikat bildspel från tre projektorer.
Foto: Johan Bentzel
En svärm fyller väggarna och pelarna på Tomelilla konsthall i ett intrikat bildspel från tre projektorer.

”Svärm” består av tre sinsemellan väldigt olika verk, som tillsammans bildar en helhet. Gemensamt för dem alla är växelverkan mellan bild och ljud. Ofta börjar Elin Maria Johansson med ljudet, som bildar fundamentet till de bilder och filmer som hon sedan skapar.

Hon bor utanför Östra Vemmerlöv och var tidigare en av de drivande bakom Gylleboverket, men hon kommer ursprungligen från Västernorrland och är utbildad i fri konst på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

Hennes verk har visats både i Sverige och utomlands och rör sig ofta i gränsen mellan verklighet och fiktion. Hon känner sig långt ifrån färdig med temat ”svärm”.

– Det är ett ämne som jag bara har gläntat på locket på lite grann och som känns tacksamt att jobba vidare med. Saker växer oproportionerligt när man börjar gräva i dem.