Hon vill ge hopp åt bröstcancerdrabbade

Simrishamn ,

Bröstcancer behöver inte vara lika med döden. Det är Karin Eberhardt Grönvall ett levande bevis på. 26 år senare skildrar hon i bokform sin kamp mot cancern för att ge hopp åt dem som går igenom samma sak här och nu.

Via en läsare i Varberg skickades Karin Eberhardt Grönvalls bok ”Jag – en amazon” till skådespelaren Regina Lund, som enligt uppgift blev mycket tagen av innehållet. I boken skildrar Karin Eberhardt Grönvall sin egen kamp mot bröstcancer i början av 90-talet.
Foto: Johan Bentzel
Via en läsare i Varberg skickades Karin Eberhardt Grönvalls bok ”Jag – en amazon” till skådespelaren Regina Lund, som enligt uppgift blev mycket tagen av innehållet. I boken skildrar Karin Eberhardt Grönvall sin egen kamp mot bröstcancer i början av 90-talet.

Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj, vars syfte är att uppmärksamma kampen mot bröstcancer, är fortfarande i full gång när Österlenmagasinet hälsar på hemma hos Karin Eberhardt Grönvall i Skillinge.

För henne har kampanjen en djup personlig betydelse, då hon själv drabbades av bröstcancer i början av 90-talet och också en tid arbetade som ordförande för Stockholms läns bröstcancerförening, där hon kom i kontakt med många andra drabbade.

– Det viktigaste där var att ta emot samtal från dem som precis drabbats och befann sig i akut kris.

Karin Eberhardt Grönvall förstod precis vad de gick igenom. 45 år gammal fick hon samma besked. Det var en stor chock. För henne var cancer liktydigt med döden. Hon ville inte riktigt tro på det och gick till en annan läkare för ett andra utlåtande.

– Jag fick höra att jag bara hade 50 procents chans att överleva. Först då fattade jag att jag hade cancer.

Men hon tog sig igenom det, och även om hon inte vill kalla sig frisk, utan bara symtomfri, har livet rullat på i över två decennier utan återfall.

– Jag är över 70 nu, men min mamma blev 102. Så jag har ju generna med mig.

Mycket har hänt sedan Karin Eberhardt Grönvall fick sin diagnos. Ett cancerbesked är förstås lika hemskt att få i dag, men samtidigt är chansen att överleva betydligt större.

Det finns också många fler exempel på lyckade behandlingar, där Karin Eberhardt Grönvalls berättelse är en liten bit av pusslet.

Tidigare i år släppte hon boken ”Jag – en amazon”, som i efterhand skildrar hur det var att få en cancerdiagnos och gå igenom en behandling för att komma ut med livet i behåll i andra änden.

Tanken är att ge stöd till dem som går igenom samma process här och nu.

– Flera som har läst den säger att de känner igen sig och tycker att det är skönt att läsa för att det är så hoppfullt.

Hon har gett ut boken på egen hand. De förlag som fick läsa boken tyckte visserligen att den var intressant men menade också att den var alldeles för liten och tunn.

– Men när man precis har fått en diagnos orkar man inte igenom tjocka luntor, utan vill bara läsa något där man känner igen sig och där den som skriver har överlevt – och helst länge. Och jag har ju överlevt i 26 år! säger Karin Eberhardt Grönvall.

Skrivandet upptar en stor del av hennes tid. Men hon engagerar sig också för litteraturen i allmänhet. Sedan en tid tillbaka ingår hon i styrelsen för Litteraturrundan, som hålls i hela Skåne i maj varje år.

På hösten har Litteraturrundan också ett mindre arrangemang kallat ”Författarnas Bokaffär”, som hittills har haft sin hemvist i Malmö men som i år, tack vare Karin Eberhardt Grönvall, flyttas till Skillinge teater.

Den 24 november gästar ett 20-tal författare teaterkaféet, med Karin Eberhardt Grönvall som moderator.

I höst kommer också en ny novellsamling, ”Och lövet från den gamla eken svarade”, och en nyutgåva av debuten ”Hjärngrepp”. Dessutom är uppföljaren till den senare, ”Och mamma bara tiger”, på gång, samtidigt som ytterligare en roman tar form i datorn.

Karin Eberhardt Grönvall lever livet fullt ut.

– Jag skriver så mycket jag kan. Dessutom korrekturläser jag och språkbehandlar manus åt en annan författare. Sedan är jag med i tre körer också. Det tar lite tid, det med. Jag har fullt upp. Det är nästan så att jag tänker att jag måste stoppa, så att jag inte blir utbränd som pensionär, säger hon och skrattar hjärtligt.