Inblick i ett hållbart bygge

Insidan Artikeln publicerades
Många var nyfikna på Lillemor Husbergs bostad och några av deltagarna hade åkt långt för att få sig en titt.
Foto:
Lillemor fick idén till sitt halmbalshus inför Bo01-mässan i Malmö.
Foto:
Fler rum på gång. Huset är ritat för att underlätta utbyggnad åt alla håll.
Foto:
De många fönstren ger ljus till centralrummet, själva husets kärna.
Foto:

Hållbart byggande i syd och arkitekten Lillemor Husberg bjöd in till ett studiebesök – i Lillemors egen bostad och kontor. Byggandet av det tidigare visningshuset i Äppellunden, Brantevik, präglades av hårt arbete och motgångar.

Ett halmbalshus med lerväggar av djurspillning från Grönet och människohår från murarens mors frisersalong. Det låter kanske inte helt självklart – och framförallt var det inte självklart för 17 år sedan när huset skulle byggas – men arkitekten Lillemor Husberg hade sin vision klar och hon skulle kämpa hårt för att se den bli verklighet.

– Känner ni att det är väldigt bra luft? frågar hon medlemmarna från föreningen Hållbart byggande i syd, när de kliver in i det Lillemor kallar centralrummet.

Ett varmt betonggolv under fötterna, putsade väggar med svagt naturligt rundade hörn och öppet ända upp i tak, där de fyra fönstergluggarna på vardera sida släpper in ett behagligt ljus.

Föreningen har bjudits in till studiebesök hemma hos Lillemor, som bor på heltid i Brantevik. Besökarna kommer både från närområdet och mer långväga ifrån.

– Jag kunde bara inte missa detta, säger en som tagit sig hit från Malmö

Idén till det som skulle bli det lilla bostadsområdet Äppellunden, där det i dag står nio andra hus ritade av Lillemor Husberg, fick hon egentligen inför Bo01-mässan i Malmö.

– Men när jag fick se den här platsen tyckte jag att det skulle vara perfekt för mitt hus och så kom kommunen och nappade på idén, säger Lillemor.

Att det skulle bli ett hus byggt av halmbalar stod klart efter att hon besökt en vän i Gladsax, där en lada stod full av materialet.

– Jag tänkte att det här måste vara jättebra isolering, berättar Lillemor, som blev helt begeistrad i ämnet, läste en massa och gav sig iväg på studiebesök i både USA, Danmark och Norge.

För Lillemor var det viktigt att husen skulle kunna byggas ut åt alla håll, därav de många fönstren som går ända ner till golvet.

– Det är möjliga öppningar åt alla håll, säger hon.

Men processen med Äppellunden skulle visa sig bli lång och vägen till målet full med krokar. Det var turer med både kommunen och entreprenörer som inte såg värdet i att bygga hållbart. Till och med mul- och klövsjukan lyckades sätta käppar i hjulet.

– I leran till väggarna skulle det användas hår som armering, men vid tiden för bygget fick man inte använda djurhår på grund av sjukdomen. Så murarens mor som var frisör hämtade istället in hår från salongen och flera kollegor.

Till detaljer sett är huset sparsmakat. Viktigast för Lillemor är atmosfären och för tillfället håller hon på att skriva en bok om läkande arkitektur.

– För mig har det alltid varit viktigt med den psykiska miljön. Arkitektur ska man må bra av, vi behöver den sinneligheten, säger Lillemor.

Text: Mattias Lundvall

Bild: Janni Rix