Konditor och konstnär med pippi på fåglar

Grevlunda Artikeln publicerades
Stefan J Petersen skulpterar något som omedvetet har att göra med barndomen.
Foto: Jacob Zocherman
Stefan J Petersen skulpterar något som omedvetet har att göra med barndomen.

– Vi letade efter en tomt i 14 år innan vi hittade det här, berättar bagarsonen Stefan J Petersén. Med en rykande färsk kardemummabulle i handen är vi i, av vad många förmodligen skulle definiera som paradiset: Ett korsvirkeshus med eget bageri, omgivet av bärodlingar med utsikt över Hanöbukten.

Stefan och hans fru kom till Österlen för första gången 2002. Då boendes i Stockholm och redan då, erkänd som en av de främsta yrkesmännen i sitt yrke jobbade han som chefskonditor på NK. 
– Jag tycker det här är det bästa jag har gjort i hela mitt liv att komma hit. 
Idag, 17 år senare beskriver sig Stefan som både konditor och konstnär då de båda världarna lätt flyter ihop och suddar ut varandras gränser. På 70-talet hoppade han av keramikstudier på Konstfack då han tvivlade på möjligheten att försörja sig inom konsten. Istället släppte han allt och åkte till Åre och blev skidlärare innan han sökte sig vidare till brödets och tårtornas värld.
– Jag har alltid satt upp mål. Inte för att tävla utan lite för att se hur långt man har kommit själv.
 Stefan hade en ny riktning: Att bli Sveriges bästa konditor. Med hårt slit och kompromisslös ödmjukhet fann han vägen tillbaka till den konst han hade lagt åt sidan efter Konstfack då han kom med i svenska kocklandslaget. 
– Där började jag göra skulpturer i choklad och fick utlopp för mina känslor när det gällde skulpterandet igen, berättar han.
Genom åren har Stefan gjort flera hundra fåglar med långa näbbar som personifierar hans arbete som konstnär.
 – När jag var ung så var jag så fruktansvärt mobbad för min näsa så jag tror att det har någonting omedvetet med mina skulpturer att göra, fortsätter han. 
Arbetet med fåglarna beskriver Stefan som ett nästan utomkroppsligt tillstånd där han står vid sidan av sig själv.
 – Det är knappt så jag blir kontaktbar och om det är ett högre jag eller om det någonting annat det vet jag inte men det sker någonting när jag skulpterar. Han menar att han grubblar för mycket över livet när han inte får utlopp för sin kreativitet.

Har han inte bakkurser, skulpterar han, djupdyker i botanik eller gör egen glass som han säljer eller vad som nu tar upp intresset, som enligt honom själv alltid är 200 procent eller inte infinner sig alls.

Han betygsätter sig själv som inte helt lätt att leva med alla gånger och liknar sin personlighet vid en puttrande vulkan som riskerar att explodera om inte skaparbehovet tillfredsställs.

Hans fru som känner honom allra bäst sammanfattar det:
– Jag har hellre en go och glad gubbe delar av tiden än en halvsur vresig typ jämt och ständigt.

Stefan J Petersén skulpterar något som omedvetet har att göra med barndomen.

Arbetet med fåglarna beskriver Stefan som ett nästan utomkroppsligt tillstånd där han står vid sidan av sig själv. Foto: Roddarhuset.
Foto: Roddarhuset
Arbetet med fåglarna beskriver Stefan som ett nästan utomkroppsligt tillstånd där han står vid sidan av sig själv. Foto: Roddarhuset.