Mångsysslaren Wirén blickar tillbaka

Simrishamn ,
Den ständigt kreative och till synes outtröttlige Jan Wirén är aktuell med en ny bok som sammanställts av hans son Richard Wirén. Verket på 300 sidor är sprängfylld med Jans bästa teckningar, berättelser, kåserier, sånger, limerickar och andra alster.
Den ständigt kreative och till synes outtröttlige Jan Wirén är aktuell med en ny bok som sammanställts av hans son Richard Wirén. Verket på 300 sidor är sprängfylld med Jans bästa teckningar, berättelser, kåserier, sånger, limerickar och andra alster.

Hans Alfredson har kallat honom ”den mest mångsidige mannen” och det är ett epitet som stämmer väl in på Jan Wirén. Läkare, kåsör, tecknare, konstnär, spexare och amatörskådespelare är bara några titlar man kan sätta på den 83-årige Simrishamnsprofilen, just nu aktuell med en ny bok där han tillsammans med sin son, scenografen Rickard Wirén, samlat mustiga anekdoter, gamla Lundaminnen, sånger, dikter och hundratals teckningar från ett synnerligen kreativt liv.

Det är en blåsig tisdageftermiddag när Jan och hans hustru Margareta tar emot i villan på Korngatan i Simrislund. Jan sitter i rullstol. Hans vänstra underben är amputerat, men blicken i hans blå ögon är skarp. Vi kikar ut över Östersjön och ser en bogserbåt med ett enormt timmersläp som väntar ut den hårda västanvinden.

– Den har legat där sedan i morse, säger Jan under tiden Margareta dukar fram kaffe och pepparkakor.

På bordet framför oss ligger en tjock, blå bok, med Jan Wiréns karakteristiska gubbar på omslaget. Titeln lyder Min mångsidige far - en bok om, av och med Jan Wirén sammanställd av sonen Richard.

Bokidén föddes för tre år sedan och Jan har vänt ut och in på sitt kontor för projektets skull. Skrivit nya alster och kompletterat ofärdiga, samt tecknat på nytt och nytt igen. Sammanlagt blev det 300 sidor sprängfyllda med Jans bästa teckningar, berättelser, kåserier, sånger, limerickar och inte så lite till.

– Det finns nog material till ytterligare en bok, säger han och skrattar.

Spåren efter Jans kreativa ådra finns överallt i huset. Målningar och böcker såklart men även skulpturer.

På murstocken ovanför kaminen hänger ett grönmålat älghuvud i trä, med muttrar till ögon och ljusa björkgrenar till horn. Älgen mumsar på några prästkragar.

– Det är midsommar(h)älgen. Älgen och midsommar hör till det mest svenska vi har, säger Jan, som under en period i mitten av 90-talet gjorde om garaget till verkstad för att skapa troféer i trä.

– Allt började med att vi hade beställt åtta kubikmeter ved av en vedhandlare utanför Sjöbo. Han i sin tur hade fått en del spill från Öveds Slöjdfabrik som bland annat tillverkade däckborstar. Jag tyckte de såg ut som kranier från gnuer men gjorde en skalle som jag sen kallade Älgkalv och gav till vårt barnbarn August.

Efter Älgkalven sattes produktionen igång på allvar och Jan skapade 180 fårskallar av sekunda levanger, åtta vildsvinsskallar av väderbitna plankor och femton älghuvuden med kluriga namn som Hälgs Ängels och den vita Albin O Älg.

Under en period vintern 2017-2018 var Jan Wirén svårt sjuk och behandlades med bland annat morfin. – Det var adjö i pärat. Trots det försökte jag skriva och teckna, men utan större framgång, säger Jan Wirén.
Under en period vintern 2017-2018 var Jan Wirén svårt sjuk och behandlades med bland annat morfin. – Det var adjö i pärat. Trots det försökte jag skriva och teckna, men utan större framgång, säger Jan Wirén.

Den underfundiga humorn och leken med ord går som en röd tråd genom hans alster. Om det så är älgtroféer, kåserier, politiska hundar i Kristianstadsbladet, revymanus, roliga gubbar i Österlenmagasinet eller limerickar.

I Jans alster återkommer den underfundiga humorn och leken med ord. Illustration: Jan Wirén.
Foto: Fredrik Ekblad
I Jans alster återkommer den underfundiga humorn och leken med ord. Illustration: Jan Wirén.

– Ingen mening får vara meningslös, den måste betyda något, säger Jan med eftertryck.

Orden i all ära, men det var med teckningar allt började.

– Jag har tecknat sedan jag var liten och det är många i min släkt som har den talangen. Min teckningslärare i skolan påstod att jag var hans bästa elev någonsin, men jag kan inte minnas att han gav mig någon handledning.

När Jan så småningom hamnade i Lund började han måla fonder till spexen och gjorde annonser i Toddybladet som fick stor uppmärksamhet. En dag blev han kontaktad av den nyetablerade läkemedelsfirman Draco som gjorde en beställning på två annonser.

– Jag fick 400 kronor och det räckte till mat, hyra, umgänge, läromedel, hemresa samt julklappar, minns Jan.

Men att satsa på ett liv som konstnär kändes för osäkert så han påbörjade den planerade läkarutbildningen.

I drygt 30 år arbetade Jan som under-, biträdande och överläkare på lasarettet i Simrishamn. Många av hans patienter har omedvetet bidragit till kåserier och teckningar.

– Jag skrev 50 fallbeskrivningar som kåserier av patienter jag mött. Jag fick ju byta kön, namn och ålder så att de inte skulle kännas igen, men det var kul.

Jan berättar att medicinarhumorn ofta är sjuk, burlesk, primitiv och lite snuskig.

– Jag tror att det är ett motdrag till allt elände vi möter i jobbet.

Under samtalets gång återkommer vi ofta till Jans parhäst och nära vän, Lars Åke von Vultée, för många känd som Sasse, tidningsman och uppskattad radioröst.

– Vi skrev bland annat revy i Tyskland, sjöng upp utkast på torget i Celle och rimmade på Lüneburger Heide. Sedan revyade vi på Kiviks marknad, i Lund, Stockholm och Simrishamn.

Jan minns med värme cirkusspelet Sixten och Elvira, dramat om dragonlöjtnanten Sixten Sparre och lindansösen Elvira Madigan, som spelades under Christianstadsdagarna 1991 och 1992. Jan och Sasse svarade för text och musik.

Hans Alfredson, som åtog sig regin, värvade Johan Ulveson och från Dramaten kom Agneta Ehrensvärd. Huvudrollerna spelades av Tommy Juth och Carolina Sandgren. Även Jan hade några roller i dramat.

– Förutom överste spelade jag dansk krögare och så hade jag någon statistroll. Min första entré gjorde jag via ryttargången tillsammans med två ålderstigna jakar och en kamel. Kamelen ställde sig på min fot som mjukt sjönk ner i sågspånen. Så den gången slapp jag i alla fall bli enbent, säger Jan och skrattar.

Min mångsidige far finns att köpa på Bokvaruhuset i Simrishamn. Söndagen den 16 december klockan 12-15 är det boksläpp på Akademiska Föreningen i Lund, T-bar Tegnérs Matsalar.