Österlen platsen för triangeldrama mellan generationer

Insidan Artikeln publicerades
Österlen har alltid legat författaren Anna Fredriksson varmt om hjärtat. På pappans sida har släkten djupa rötter i trakten och själv har hon tillbringat alla sina somrar i Kivik. 2 bilder
Foto:Anders Hansson
Österlen har alltid legat författaren Anna Fredriksson varmt om hjärtat. På pappans sida har släkten djupa rötter i trakten och själv har hon tillbringat alla sina somrar i Kivik.

Anna Fredrikssons böcker beskrivs ofta som ”feel real”, det vill säga ”feel good” med mörka stråk. I sin sjätte roman skildrar hon ett triangeldrama mellan tre generationer kvinnor på Österlen.

Författaren Anna Fredriksson har haft nära band till Österlen i hela sitt liv. Ända sedan hon var åtta månader gammal har hon tillbringat somrarna i Kivik och har både släkt och vänner i trakten. Familjerötterna på pappans sida finns i Brantevik och Gislövshammar.

– Min farfar var sjökapten och hela den släkten är sjöfolk. Därför har den här trakten alltid legat mig väldigt varmt om hjärtat, säger hon.

I ”Augustiresan”, som kom för några år sedan, skildrar Anna Fredriksson fyra kvinnor på cykelsemester på Österlen. I sin senaste och sjätte roman, ”Mellan himmel och hav”, återvänder hon till bygden och de miljöer som hon känner så väl.

Detta triangeldrama mellan tre generationer kvinnor – dotter, mamma och mormor – kommer ut i slutet av april och är första delen i trilogin ”Pensionat Pomona”.

51-åriga Sally har aldrig fått svar på varför hennes mamma, konstnären Vanja, övergav henne när hon bara var tre år. Sveket har påverkat henne hela livet. Saken blir inte bättre av hennes dåliga relation med den egna dottern Josefin, som efter en konflikt dem emellan har flyttat till en gammal gård i Kivik.

När Sally ärver ett släkthus på Österlen flyttar hon också dit, dels för att starta ett pensionat, dels för att försonas med dottern. Men allt ställs på ända, när det visar sig att även Vanja bor i trakten och dessutom står Josefin nära, dock utan att vilja ha kontakt med Sally.

Mor/dotter-temat är centralt, men grundidén var en annan.

– Jag ville skriva om någon som gör en omstart i livet och tyckte också att det var kul att ha den här pensionatsmiljön, som ju är ganska vanlig på Österlen. Det är intressant att använda sig av en idyllisk fasad och sedan titta lite bakom för att se hur det egentligen är.

Anna Fredrikssons böcker bjuder på stor dramatik i vardagliga miljöer. De är fulla av konflikter och moraliska dilemman och har beskrivits som ”feel real”, ett begrepp som både hon själv och hennes förlag har tagit till sig.

Själv menar hon att ”feel real” är ”feel good” med svärta eller tuggmotstånd.

– Det var någon som sa någon gång att jag skriver som det är, vilket också är vad jag eftersträvar. När man skriver mycket om mänskliga relationer vill man att det ska vara psykologiskt trovärdigt och inkännande.

Som ung frilansade Anna Fredriksson som skribent för olika tidningar, men efter några år insåg hon att det inte passade henne. Hon ville inte skriva om verkligheten, hon ville hitta på.

Det ledde vidare till en nästan 20 år lång karriär som manusförfattare för film och tv. Anna Fredriksson har bland annat skrivit manus till ”Rederiet”, ”Wallander”, ”Maria Wern”, ”Sprängaren” och ”Tjenare Kungen”.

Hon trivdes egentligen jättebra i filmbranschen och med alla de kreativa människor som finns där, men som manusförfattare kände hon sig samtidigt mest som ett verktyg för regissörens vision.

– Därför växte det fram en önskan hos mig om att själv få bli den som stod för slutprodukten. När man skriver en bok är man helt ensam om alltihop.