Pall Solnes vill överraska sig själv i måleriet

Tomelilla Artikeln publicerades
Arbetet är inte alltid lustfyllt för konstnären Pall Solnes.
Foto: Jacob Zocherman
Arbetet är inte alltid lustfyllt för konstnären Pall Solnes.

Isländske Pall Solnes berättar om kärleken till färgen när han visar in mig i ateljén med tillhörande galleri, i Tomelilla. Penslar och färgtuber trängs i varenda vrå i det rum där han spenderar mycket av sin tid.
 – Jag är i princip här varje dag, säger Pall.

Pall beskriver måleriet som ett sätt att uttrycka sig som tar sin utgångspunkt i något som finns men ändå inte har någon förankring:

– Det är som landskap som inte existerar, sammanfattar han.

Vägen till Tomelilla gick från Island via många års konststudier i Köpenhamn. Redan som ung ville han bli konstnär och lockades av teckning samt det grafiska inslaget. Men successivt drogs Pall mot måleriet och drevs att hitta ett sätt som han tyckte fungerade som uttrycksform. Nu har han svårt att föreställa sig en tillvaro utan konsten:

Ateljén i Tomelilla innehåller även ett galleri sedan ett år tillbaka.
Foto: Jacob Zocherman
Ateljén i Tomelilla innehåller även ett galleri sedan ett år tillbaka.

– Måla är ett sätt för mig att vara, berättar han.
 Men arbetsprocessen är inte alltid lustfylld.

Han berättar om uppförsbackarna och hur han jobbar sig igenom svårigheterna för att plötsligt hamna i det där ögonblicket:

– Jag kan stå med en målning som inte kommer någonstans och så gör jag något så öppnar den sig och allt förändras.

Pall Solnes vill skapa något som han inte sett förut och nå en punkt som överraskar honom själv. Att hitta en komposition av både färg och form är en del av lockelsen. Pall använder oljefärgen rikligt men ser även inslag av sin tidigare inriktning:

– Det finns kvar rätt mycket av det som jag har sysslat med som grafiker samtidigt som jag ritar mycket i målningarna idag.

Pall är sin största kritiker och är kräsen. Samtidigt är det en viktig lärdom från studietiden; att jobba med en kritisk inställning och inte tycka allt han gör är bra. Men vad andra tycker bryr han sig egentligen inte om:

– Det är ingen större grej för man får tycka olika och tar man hänsyn till andras smak hamnar man åt fel håll, menar han.

Pall lägger handen mot hakan och tittar med utforskande blick på den stora duken mitt i ateljén. Hans ögon vandrar över de otaliga färgkombinationerna som smälter in i varandra. Han beskriver sig som gammal men samtidigt är han övertygad att han kommer fortsätta många år tills han inte längre har förmågan. För måleriet är fritt. Han är inte bunden av färger som finns i naturen eller i existerande landskap. Utan han reser in i oupptäckta världar där personen Pall Solnes får fritt spelrum:

– Jag tar mig stora friheter där och kan göra vad jag vill, avslutar han.

Arbetet är inte alltid lustfyllt för konstnären Pall Solnes.

Ateljén Palatz på Gustafs Torg i Tomelilla innehåller även ett galleri sedan ett år tillbaka.