Prisad eldsjäl vurmar starkast för de svagaste

Simrishamn Artikeln publicerades
Ingen idrott är Olle Månsson främmande, men det har blivit mycket fotboll och inte minst badminton genom åren. Som årets föreningsledarstipendiat prisas han nu för ett ideellt engagemang som i princip har pågått sedan han själv var tonåring. Att få priset är mycket hedervärt, konstaterar han.
Foto: Johan Bentzel
Ingen idrott är Olle Månsson främmande, men det har blivit mycket fotboll och inte minst badminton genom åren. Som årets föreningsledarstipendiat prisas han nu för ett ideellt engagemang som i princip har pågått sedan han själv var tonåring. Att få priset är mycket hedervärt, konstaterar han.

Som mångårig ledare inom Simrishamns föreningsliv har Olle Månsson varit en betydelsefull person för hundratals ungdomar – och nu prisas han för det. Särskilt ömmar han för dem som inte har det så lätt för sig.

Vid nationaldagsfirandet i Simrishamn är Olle Månsson en av de pristagare som får ta emot 10 000 kronor från kommunen för sina enastående insatser. Garageprojektets Camilla Backman och SM-vinnande Österlens Ridklubb är mycket värdiga mottagare av kulturpriset respektive idrottspriset, men att föreningsledarstipendiet går till Olle Månsson är så självklart att man undrar varför han inte har fått det tidigare.

Parallellt med sitt eget omfattande och omväxlande idrottande har Olle Månsson varit ungdomsledare i princip ända sedan han själv var i övre tonåren. Även inom hans ledargärning har idrotterna skiftat, men de senaste 25 åren har han framför allt fokuserat på badminton och byggt upp en livskraftig verksamhet i Simrishamn.

Prismotiveringen lyfter särskilt fram hans förmåga att se alla ungdomar.

– Framför allt brinner jag för dem som har det svårast. Visst är det roligt att träna dem som har störst talang också, men där känner man ju att de ändå alltid kan ta sig vidare. Det är enkelt att träna talanger som vill, kan och har stöd hemifrån. Jag har värnat om de andra.

Engagemanget för de svagare bottnar i att han vet exakt hur det är att vara en av dem. När han själv började med knattefotboll var han inte särskilt framstående och han har flera gånger stött på tränare som medvetet har svikit de mindre talangfulla idrottarna. För Olle Månsson är det en självklarhet att alla ska få vara med.

– Mina livs största nederlag som idrottsledare för ungdomar har varit de gånger när jag har märkt att det har varit någon som har slutat för att de har varit besvikna på sig själva eller på idrotten. Det har tagit mig riktigt hårt.

Första tränaruppdraget var inom simning, men under ungdomsåren var han även spelande lagledare för Österlens IK:s B-lag i handboll och Baskemölla IF:s B-lag i fotboll. Under en tid spelade han också badminton i Jonebergshallen.

Under större delen av 70-talet var han borta från Simrishamn. Först låg han i flottan och sedan hamnade han inom Kustbevakningen, som förblev hans arbetsplats fram till pensionen, först i Göteborg och från 1980 i Simrishamn.

I Göteborg spelade han handboll i Mölndal men kom också via sitt jobb in i sjömilitär femkamp, som omfattar två simgrenar, lika många löpgrenar och sjömansskap.

”När det har behövts ledare och jag har varit tillgänglig har jag alltid ställt upp. Det faller sig naturligt för mig att visa andra vad jag kan.”

När han återvände till Simrishamn var han 28 år och tänkte att idrottskarriären nog var över, men efter ett inhopp som tränare i Österlen Sim kom han på att han nog inte var riktigt färdig än. Han blev spelande fotbollstränare och styrelseledamot i Baskemölla IF, som han spelade 300 matcher för. Därefter blev han lagledare inom old boys-fotboll i IFK Simrishamn.

– Det stora uppdraget där var att samla ihop gubbar, som skulle på barnens och mormors kalas och göra allt annat än att spela fotboll.

Olle Månsson engagerade sig också som tränare i sina barns idrottsklubbar och det var så han hittade tillbaka till badminton. Sedan tidigt 90-tal har han varit en drivande eldsjäl inom Österlen BMK, där han blev ansvarig ungdomsledare 1995.

Tanken är att varva ner från tränar- och ledaruppdragen nu och i stället ägna sig åt annat. Men att släppa föreningslivet helt går förstås inte. Olle Månsson kommer fortsätta att ha en vakande öga över vad som sker inom badmintonklubben.
Foto: Johan Bentzel
Tanken är att varva ner från tränar- och ledaruppdragen nu och i stället ägna sig åt annat. Men att släppa föreningslivet helt går förstås inte. Olle Månsson kommer fortsätta att ha en vakande öga över vad som sker inom badmintonklubben.

Först nu har han tagit ett kliv åt sidan efter att ha funnit en utmärkt efterträdare i Malin Jönsson. Han kommer fortfarande att besöka hallen för att se hur det går för de unga spelarna, men som han uttrycker det: det är inte längre han som har nyckeln dit. Han ångrar inte en sekund att han har vigt sitt liv åt att leda och träna andra.

– Man får så otroligt mycket tillbaka. Så när det har behövts ledare och jag har varit tillgänglig har jag alltid ställt upp. Det passar mig. Jag har alltid instruerat i idrott.

Även på fritiden är det lätt att glida in i tränarrollen. När Olle Månsson ser någon på badet som behöver rätta till simtekniken kan han inte hålla tyst.

– Det faller sig naturligt för mig att visa andra vad jag kan. I och med att jag har hållit på så mycket med idrott och själv haft så fantastiskt duktiga ledare har jag ju verkligen kunnat det som jag hållit på med.