Provokativt framtidsscenario för konstrundan

Insidan ,
Konstrundans domedagsprofet eller dess frälsare? Troligen varken eller, men universitetslektor Hans Wessblad passade på att höja ett varningens finger för stagnation, om alla inblandade tar sitt evenemang för givet. Livskraft kräver engagemang och nya idéer, påpekade han vid ÖSKG:s seminarium på Tjörnedala konsthall.
Foto:Johan Bentzel
Konstrundans domedagsprofet eller dess frälsare? Troligen varken eller, men universitetslektor Hans Wessblad passade på att höja ett varningens finger för stagnation, om alla inblandade tar sitt evenemang för givet. Livskraft kräver engagemang och nya idéer, påpekade han vid ÖSKG:s seminarium på Tjörnedala konsthall.

När ÖSKG bjöd in till seminarium om konstens betydelse för samhällsutvecklingen, passade en av talarna på att ge en dystopisk vision av konstrundans framtid – allt för att sporra till nya idéer.

Tar Österlens konstrunda sig själv för given? Är den rentav på väg att stagnera? Finns den över huvud taget kvar om tio år?

Med det provocerande anslaget gav Hans Wessblad, universitetslektor vid Ekonomihögskolan i Kalmar, sin analys av ÖSKG:s stora årliga evenemang:

– Konstrundan exemplifierar vad som är intressant med den här regionen. Men ännu mer intressant är vad som händer nu, efter 50 år, när konstrundan har blivit en institution. Om man är i medelåldern är det kanske dags att börja tänka på sin pension, sade han och gick därefter igenom en rad tecken på att ett evenemang har nått sin peak och är på väg att dö.

Hans Wessblad var en av många talare vid ÖSKG:s seminarium ”Konstnärlig innovation, den lokala tillväxtens mekanism?”, som lockade konstnärer, politiker, kommunala tjänstemän, företagare och andra aktörer till Tjörnedala konsthall den sjätte april.

– Vi gör det här för att konstrundan fyller 50 år. Det handlar inte om att blicka bakåt, utan snarare om att titta på var vi kan vara om ytterligare 50 år, sade ÖSKG:s verksamhetschef Susanne Lindblad.

Bland talarna fanns Pia Areblad, näringslivschef i Ale kommun, och Ulrika Liljenström, projektsamordnare på Lunds konsthall, som hade i uppgift att inspirera och sätta i gång tankar hos åhörarna.

Efter varje föreläsning följde en diskussionsfråga, exempelvis ”Hur kan det offentliga ytterligare stärka samverkan mellan konst och näringsliv?”, som avhandlades i smågrupper. Alla slutsatser samlades in av ÖSKG.

– Det är jätteintressant för oss att få ta del av deltagarnas erfarenheter och kunskaper för att få idéer till hur vi kan utveckla konstrundan, sade Susanne Lindblad.

Hur är det då med konstrundans livskraft? Efter att ha pekat på de faktorer som talar för att den är på väg att tyna bort tog Hans Wessblad delvis tillbaka sitt uttalande.

I stället kom han med konkreta förslag på hur arrangemanget kan få ny kraft. Några ganska självklara: bättre utvärderingar, tydligare målgruppsdefinitioner och fler aktiva sponsorer. Andra mer drastiska, som att kanske dela in konstrundan i flera små, mer geografiskt koncentrerade konstrundor för att underlätta för besökare utan bil.

– Jag vill inte säga att konstrundan är på nedgång, men jag vill gärna hota lite grann. En riskmedvetenhet gör att man kan skapa en aktivitet, sade han och skickade diskussionen vidare till de engagerade åhörarna.