Risken för viltolyckor som störst under hösten

Simrishamn Artikeln publicerades
Calle Ericsson, länsansvarig NVR-jägare, åker på många viltolyckor på Österlen. Sträckan mellan Rörum och Mellby på riksväg 9 är särskilt olycksdrabbad.
Foto: Fredrik Ekblad
Calle Ericsson, länsansvarig NVR-jägare, åker på många viltolyckor på Österlen. Sträckan mellan Rörum och Mellby på riksväg 9 är särskilt olycksdrabbad.

Slutet av september och början av oktober är inledningen på den värsta tiden på året för viltolyckor. På kort tid har flera olyckor rapporterats på Österlen, bland annat med vildsvin och älg. Österlenmagasinet stämde träff med Calle Ericsson, länsansvarig NVR-jägare, för att få tips på hur man undviker att kollidera med vilt.

Lastbilar och personbilar dundrar förbi från båda hållen när vi väntar på kunna korsa väg 9. Vi befinner oss mellan Rörum och Mellby, strax söder om Tångdala Lönnkrog. En vägsträcka där det ofta sker viltolyckor.

– Senast i förrgår var jag här och letade efter en gris som hade blivit påkörd. Den hade förflyttat sig en bit från olycksplatsen och låg och tryckte i ett dike. När jag närmade mig gjorde den ett utfall, men jag kom undan med en hårsmån, berättar Calle Ericsson.

Calle Ericsson påpekar vikten av att tydligt och så exakt som möjligt markera viltolycksplatsen. – Det förekommer tyvärr mycket ofta att platsangivelsen är felaktig vilket kan leda till att ett skadat djur ligger länge och plågas.
Foto: Fredrik Ekblad
Calle Ericsson påpekar vikten av att tydligt och så exakt som möjligt markera viltolycksplatsen. – Det förekommer tyvärr mycket ofta att platsangivelsen är felaktig vilket kan leda till att ett skadat djur ligger länge och plågas.

Enligt jaktförordningen är den som kört på ett vilt djur skyldig att göra en polisanmälan och att märka ut platsen där olyckan skett. Att inte anmäla en viltolycka är ett brott.

När polisen får besked om en viltolycka görs en bedömning och en kontaktperson från Nationella viltolycksrådet (NVR) kontaktas och rings ut till olycksplatsen. Kontaktpersonen har god lokalkännedom och ser till att ett eventuellt eftersök påbörjas för att minska djurets lidande.

Calle Ericsson är en av dessa kontaktpersoner. Efter åtskilliga års körningar på viltolyckor har han fått stor kännedom om var viltet på Österlen uppehåller sig.

För att förklara varför just den här vägstumpen är så olycksdrabbad pekar Calle på ett fält där vägen mot S:t Olof möter nian.

– På ena sidan av vägen har du ett majsfält och bortom det en äppelodling. På andra sidan har du ännu mer majs och kvickrot som vildsvinen älskar. Det är ett riktigt matbord för djuren.

Som jägare har han en naturlig förmåga att läsa av naturen och en grundläggande känsla för hur djuren rör sig, men det kan alla lära sig, menar Calle.

– När man kör ska man hålla hålla utkik efter skogsridåer och förtätningar i vegetationen. Det är ofta så kallade växlar där djuren passerar regelbundet. Har man det i bakhuvudet är chansen större att man ser viltet i tid. Förutsatt att man anpassar hastigheten.

– Själv kör jag aldrig fortare än 80 när det är mörkt, säger Calle Ericsson. Jag har faktiskt peppar, peppar inte krockat med ett djur.

Enligt statistik från Nationella Viltolycksrådet ökar antalet viltolyckor varje år. 2015 rapporterades 48 000, året därpå 58 000 och i fjol 62 000. 11 procent av alla viltolyckor i landet äger rum i Skåne.

Det finns inget entydigt svar på varför viltolyckorna ökar, men Calle misstänker att det handlar om bristande uppmärksamhet från föraren.

– Viltstammarna har inte blivit större och vägarna är oförändrade. Trafiken har förvisso ökat något, men det är marginellt. Jag tror den största anledningen är den här, säger han och viftar med sin mobiltelefon.

– Att hålla på och pilla på en smartphone eller bilens färddator är rena dödsfällan.

Calle berättar att de flesta viltolyckorna äger rum mellan klockan 17 och 23.

– Mitt i natten har åtminstone klövdjuren en viloperiod men tidig morgon, mellan 04 och 07 är de igång igen. Mellan 09 och 15 sker väldigt få viltolyckor.

Vad ska man då göra om man råkar kollidera med ett djur?

– Sätt ut varningstriangel så att inte fler olyckor sker och markera tydligt var djuret ligger eller har sprungit ut. Ring 112 och gör en anmälan.

Nationella viltolycksrådet (NVR) har tagit fram speciella viltmarkeringsremsor som man kan använda för att markera platsen där viltet ligger eller har sprungit ut. – Har man ingen remsa kan man markera med en plastpåse, halsduk eller vad man nu har tillgängligt, säger Calle Ericsson.
Foto: Fredrik Ekblad
Nationella viltolycksrådet (NVR) har tagit fram speciella viltmarkeringsremsor som man kan använda för att markera platsen där viltet ligger eller har sprungit ut. – Har man ingen remsa kan man markera med en plastpåse, halsduk eller vad man nu har tillgängligt, säger Calle Ericsson.

Viltmarkeringsremsor finns att hämta gratis hos de ingående parterna i NVR, bland annat Polisen och Länsstyrelserna. Den finns också att hämta på de flesta av landets bilprovningsstationer.

– Har man ingen remsa kan man markera med en plastpåse eller vad man nu har tillgängligt, säger Calle Ericsson och påpekar vikten av att märka ut platsen så exakt som möjligt.

Det förekommer tyvärr mycket ofta att platsangivelsen är felaktig vilket kan leda till att ett skadat djur ligger länge och plågas.

– Ett bra sätt att veta var man befinner sig är att läsa av koordinaterna i Nationella Viltolycksrådets app som finns för nedladdning till Iphone och Android.

Om djuret är dött kan man avlägsna det från vägbanan, men man ska tänka på sin egen säkerhet. Det är inte rekommenderat att själv göra ett eftersök, då djurets lidande kan förvärras. Försök inte heller avliva det skadade djuret om du inte har den kunskapen.

Calle Ericsson har en metallkorg på bilens dragkrok för att enkelt kunna forsla bort det påkörda djuret.
Foto: Fredrik Ekblad
Calle Ericsson har en metallkorg på bilens dragkrok för att enkelt kunna forsla bort det påkörda djuret.

Om olyckan är framme

* Ring 112.

* Uppge personskada om sådan inträffat, berätta att ni sammanstött med ett vilt djur.

* Markera platsen med en viltremsa där djuret ligger eller sprungit ut.

* Ange er position så exakt ni kan, så jägare hittar platsen.

* Berätta gärna för polisen hur det ser ut på platsen.

* Avvakta gärna att ringa andra, så att jägaren kan få tag i dig för bättre position av platsen.