Romandebutant slår ett slag för fiktionen

Insidan Artikeln publicerades
Annalena Maurin, som i dagarna romardebuterar med ”Bolero”, har varit i bokhandeln i Simrishamn och införskaffat en vinröd signeringspenna inför boksläppet. Hon har redan fått användning för den.
Foto:Johan Bentzel
Annalena Maurin, som i dagarna romardebuterar med ”Bolero”, har varit i bokhandeln i Simrishamn och införskaffat en vinröd signeringspenna inför boksläppet. Hon har redan fått användning för den.

I 16 år har Annalena Maurin burit på och mejslat fram den berättelse som hon nu romandebuterar med. Det är en fantasirik och spännande skröna om flera generationer kvinnor på Visingsö.

Annalena Maurin har bråda dagar. Hennes roman ”Bolero”, första delen i trilogin ”Röster”, har precis kommit från tryckeriet och som egenutgivare kan man knappast luta sig tillbaka vid en boklansering. Tvärtom. Man måste tänka på allt.

– Många gånger har jag varit rädd för att det inte ska bli något av det, medger hon.

Men nu, om än med andan i halsen, kan hon delvis andas ut. Hon kan äntligen se, känna och lukta på sin bok.

På sängen ligger en paketpåse adresserad till Kungliga biblioteket med de pliktexemplar som de måste få in och planerna inför släppfesten i Jonebergsskolans matsal pågår för fullt.

Det är ingen slump att det blir just där. Under en stor del av sitt yrkesliv undervisade hon på skolan och skrev också många pjäser som sattes upp av eleverna. Bokhyllan i hemmet i Simrishamn är full av teatermanus, dikter och sångtexter.

Annalena Maurin kallar sig för en fiktionens apostel. Det finns inget bättre sätt att skriva om sitt eget liv än att låta erfarenheter och upplevelser vävas in i fantasins skimrande lapptäcke.

När hon romandebuterar vid 71 års ålder har bitar ur hennes egen historia i stället blivit romanfigurernas historia. Visserligen i helt andra sammanhang, i helt andra tidsåldrar och på helt andra platser, men känslorna är desamma.

– Det är därför det är så bra att vara gammal när man skriver. Jag har varit med om så mycket och träffat så många människor, säger Annalena Maurin.

”Röster” är en myllrande skröna och släktkrönika med Visingsö som samlande skådeplats och skildrar fyra generationer kvinnor från 1800-talets slut till nutid.

Teosoferna och deras ledargestalt Katherine Tingley har en central plats i berättelsen. Likt Forrest Gump hamnar flera av romanfigurerna mitt i historiska händelser, som förlisningen av ångbåten S/S Per Brahe 1918.

Romantrilogin har vuxit fram ur en novell som Annalena Maurin skrev redan 2002 under en skrivarkurs just på Visingsö. Några år senare fortsatte hon projektet när hon studerade litterär gestaltning vid Lunds universitet.

Bok nummer ett är skriven sist men ges ut först. Den tar ett stadigt grepp kring hela 1900-talet, skildrat ur den 100-åriga Elfridas perspektiv.

Annalena Maurin beskriver inlevelsefullt intrigen i de tre böckerna och hur allt hänger samman. Det är tydligt att hon drivs av en stark berättarlust. Hon talar om sina uppdiktade figurer som om de satt där i rummet eller åtminstone fanns på något av de många familjefotona på väggen.

Under skrivprocessen, som i huvudsak har pågått i hennes och makens kolonistuga, har hon många gånger själv häpnat över händelseutvecklingen. Orden har flödat ur henne.

– Det har varit så himla spännande. Ofta har jag plötsligt tittat upp och då har det gått flera timmar.