Svenskitaliensk relation speglas genom Selma Lagerlöf

Tomelilla Artikeln publicerades
Den lite kitschiga bysten av Selma Lagerlöf hittade litteraturvetaren och universitetslektorn Anna Smedberg Bondesson på en loppis. Sedan dess har den prytt bostaden i Eljaröd, där den har övervakat skapandet av verket , som tar avstamp just i Selma Lagerlöfs författarskap för att skildra relationen mellan Italien och Sverige.
Foto: Johan Bentzel
Den lite kitschiga bysten av Selma Lagerlöf hittade litteraturvetaren och universitetslektorn Anna Smedberg Bondesson på en loppis. Sedan dess har den prytt bostaden i Eljaröd, där den har övervakat skapandet av verket , som tar avstamp just i Selma Lagerlöfs författarskap för att skildra relationen mellan Italien och Sverige.

När svenskarnas egen självbild krockar med förutfattade meningar om andra länder och deras bild av Sverige kan det få oönskade konsekvenser. Det framgår av litteraturvetaren Anna Smedberg Bondessons nya bok, som skildrar relationen mellan Italien och Sverige via Selma Lagerlöfs författarskap.

Efter en lyckad världspremiär i Milano 1925 skulle den italienska operan baserad på Gösta Berlings saga sättas upp i en nytolkning i Sverige för att uppmärksamma Selma Lagerlöfs 70-årsdag 1928. Det blev inte så lyckat.

Det blev för mycket Värmland. För mycket exotisk Sverigebild.

– Från svenskt håll tyckte man att italienarna hade snott vårt kulturarv. Så man satte in en kommitté som skrev om hela librettot, så att det skulle funka för en svensk publik. Men då tog man i lite för mycket. Man gick över ån efter vatten och missade hur kongenial Zandonais ursprungliga opera egentligen hade varit, säger Anna Smedberg Bondesson, universitetslektor i litteraturvetenskap vid Högskolan Kristianstad.

Mer än 30 år har gått sedan Anna Smedberg Bondesson första gången besökte Italien och hon har länge letat efter ett lämpligt sätt att binda ihop sitt intresse för landet med sin övriga forskning. Hon fann svaret i Selma Lagerlöf.

Gösta Berling på La Scala tar avstamp i Selma Lagerlöfs uppföljare till succédebuten Gösta Berlings saga, den svalt mottagna Antikrists mirakler, som utspelar sig på Sicilien och som hon skrev efter sin bildningsresa – sin ”grand tour” – genom Europa, då hon bland annat vistades flera månader i Italien.

Men det är inte litteraturen i sig som står i centrum, utan snarare relationen mellan Sverige och Italien. Selma Lagerlöfs författarskap bildar den fond mot vilken relationen betraktas. Dels genom hennes floppande andraverk, dels genom Nils Holgersson i en jämförelse med Pinocchio och dels genom den ovan nämnda operaföreställningen.

 skildrar bland mycket annat hur kulturskillnaderna mellan Sverige och Italien, och framför allt våra sätt att se på varandra, formade operauppsättningen av när den efter en hyllad världspremiär i Milano sattes upp i svensk nytolkning. Det blev inte helt lyckat.
Foto: Bokomslag
skildrar bland mycket annat hur kulturskillnaderna mellan Sverige och Italien, och framför allt våra sätt att se på varandra, formade operauppsättningen av när den efter en hyllad världspremiär i Milano sattes upp i svensk nytolkning. Det blev inte helt lyckat.

Boken handlar om hur vi svenskar ser på italienare, hur de ser på oss, hur vi tror att de ser på oss och hur de tror att vi ser på dem samt hur både vi och de ser på oss själva.

– Jag är intresserad av motsatserna, att det finns både en magnetisk dragningskraft och ett bortstötande. Det blir dubbelt spännande. På många sätt exotiserar vi varandra. Vi överdriver våra skillnader och ser inte likheterna. Därför är det roligt att se vad som finns bortom våra förutfattade meningar. Det visar inte bara att vi är lika, utan också att det finns likheter i våra sätt att se på varandra, säger Anna Smedberg Bondesson.

Hon delar sin tid mellan Lund och Eljaröd. Huset på Österlen har hon och familjen haft i tio år och även om det på pappret är ett fritidsboende försöker de tillbringa så mycket tid de kan i byn.

”Jag har använt mig av henne som ett nyckelhål genom vilket jag har tittat på relationen mellan Italien och Sverige. ”

Det är också i Eljaröd som en stor del av den nya boken är skriven. Skrivarlyan finns i ett ouppvärmt utrymme, aningen större än en skrubb, med vidsträckta fält utanför fönstret och en gammal vacker tramporgel vid väggen precis innanför dörren.

Genom åren har det skrivits många hyllmeter om både Selma Lagerlöf och hennes författarskap. Anna Smedberg Bondesson ser sig inte som en Lagerlöfkännare men har ändå utifrån sitt originella perspektiv satt ljuset på tidigare förbisedda saker.

– Tidigare har jag skrivit om en annan poet, Anna Rydstedt, och jag kan fortfarande känna att jag är experten på hennes författarskap. Men i det här fallet började det med Italien, inte med Selma Lagerlöf. Jag har använt mig av henne som ett nyckelhål genom vilket jag har tittat på relationen mellan Italien och Sverige. På så sätt har jag också blivit bekant med hennes författarskap. Man kan säga att hon har varit medlet snarare än målet.