Visumkrångel satte käppar i hjulet för cykeläventyraren

Simrishamn Artikeln publicerades
Simrishamnsbon Fredrik Edström har avbrutit sitt cykeläventyr efter 450 mil.
Foto: Fredrik Ekblad
Simrishamnsbon Fredrik Edström har avbrutit sitt cykeläventyr efter 450 mil.

Den 1 maj i år gav sig Simrishamnsbon Fredrik Edström ut på ett världsomspännande cykeläventyr som skulle ta honom till Tasmanien, ön söder om Melbourne i Australien. Men visumkrångel i Istanbul har fått 34-åringen att kliva av sadeln. Åtminstone för den här gången.

Vad var det som hände?

– Jag väntade med att skaffa visum till Kina och trodde att det skulle gå att fixa när jag väl kom till Istanbul. Jag skaffade ett extra pass av den anledningen att jag skulle kunna skicka hem det ena till kinesiska ambassaden i Stockholm och fixa visumet via dem. Jag hade hört att andra gjort så. Vid årsskiftet så såg jag att de ändrat sina regler och att jag måste till ett visa-center för att lämna fingeravtryck. Det fanns ett sådant ställe i Istanbul och jag tänkte att jag kunde fixa det där. Så enkelt skulle det inte vara, det är bara för turkiska medborgare. Alltså måste jag hem om för att lösa det och det skulle bli för kostsamt både i tid.

Hur känns det nu när beslutet att avbryta är taget?

– Nu när jag haft tid att landa och reflektera så känns det ändå bra. Jag har bara mig själv att skylla och jag har insett att för att genomföra en sådan här resa så krävs en hel del planering. Och pengar.

Hur många mil och antal dagar på sadeln blev det?

– Jag cyklade ganska exakt 450 mil. Nu hälsade jag ju på kompisar på vägen hit och pausade totalt en månad. Hade jag inte gjort det så hade jag cyklat till Istanbul på 10 veckor.

Vad gjorde störst intryck på dig under resan?

– Människorna och deras gästvänlighet, helt fantastiskt. Lustigt på något vis att de som har minst är de som ger mest. Också naturen. Jag har fått se några helt underbara vyer som jag aldrig hade fått uppleva om jag inte gjort detta.

Vackraste, tråkigaste och jobbigaste sträckan?

– Vackraste skulle jag säga Albanien. Söder om Tirana mot Elbasan. De hade byggt en ny tunnel för trafiken så jag var helt ensam på den gamla vägen som slingrade sig ovanför berget. Jag stannade flera gånger för att försöka greppa vad det var för ställe jag kommit till. Tråkigaste var nog sträckan från turkiska gränsen till Istanbul. Körde på motorvägen som bara var en enda lång raksträcka. Jobbigast fysiskt var i Kroatien när jag följde en mindre väg som blev en stenig gångstig där det slutade med att jag fick föra cykeln i cirka fem timmar ner för en kulle och sen upp för en annan. Mentalt jobbigast var Grekland sista dagen innan Turkiet på grund av värmen och motvind utan dess like. Det gick heller inte en dag i Grekland utan att jag blev jagad av hundar.

Vad saknade du mest under strapatsen?

– Kaviarmacka!

Det mest osannolika eller speciella som hände under resan?

–Jag hade turen att få höra ylande vargar när jag tältade i skogen i Grekland. Tyckte inte det var så kul just för stunden kanske, men nu i efterhand så har jag förstått att det är få förunnat.

Vad händer nu? Cykla eller flyga hem?

– Cykeln är skickad med posten. Jag fortsätter resan med ryggsäck. Ska åka runt lite i Turkiet, bland annat till Kappadokien. Jag har blivit bjuden på en veckas semester till Kroatien och efter det beger jag mig troligen till Sydostasien. Ska försöka ta mig till Nepal så småningom för att vandra i bergen.

Gav det mersmak? Tänker du slutfölja äventyret någon gång tror du?

– Just nu är jag rätt nöjd med cyklandet. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag säkert vilja fullfölja om ett par år. Har hört historier om personer i 70-årsåldern som gör liknade grejer, så jag har gott om tid att planera ordentligt till nästa gång!

Text: Fredrik Ekblad

Bild: Fredrik Ekblad och Fredrik Edström