Ett fritt musikerliv med stark förankring i kyrkan

Södra Mellby ,
Annika Ivarsson har mycket musik omkring sig i vardagen. Sedan snart två månader tillbaka är hon ny kyrkomusiker i Kiviks församling, men hon jobbar även på kulturskolan i Simrishamn och som frilansande musiker. Hemma övar hon en hel del, men medger att hon sällan lyssnar på musik.
Foto: Johan Bentzel
Annika Ivarsson har mycket musik omkring sig i vardagen. Sedan snart två månader tillbaka är hon ny kyrkomusiker i Kiviks församling, men hon jobbar även på kulturskolan i Simrishamn och som frilansande musiker. Hemma övar hon en hel del, men medger att hon sällan lyssnar på musik.

Kyrkomusikern Annika Ivarsson har bott och verkat på Österlen i många år. En tid lämnade hon kyrkans värld för att testa nya vägar, men en deltidstjänst i Kiviks församling gör att hon nu kan kombinera alla sina musikaliska världar.

Det hänger två gitarrer på väggen i Annika Ivarssons arbetsrum i församlingshemmet i Södra Mellby, där Kiviks församling har sin hemvist, men egentligen är det bakom pianotangenterna eller mikrofonen som hon trivs allra bäst.

Halvtidstjänsten som kyrkomusiker är en av två fasta punkter i en i övrigt frilansande yrkestillvaro. Den andra är deltidstjänsten på kulturskolan i Simrishamn. Till Kiviks församling kom hon den första februari i år, men det var mer ett kärt återseende än en helt ny erfarenhet.

– Jag har varit kyrkomusiker under större delen av mitt vuxna liv. Det är min grundutbildning. Jag jobbade i kyrkans värld jättelänge och har bland annat varit kyrkomusiker i den här församlingen förut, men för några år sedan bestämde jag mig för att sluta och prova något annat.

Den automatiska kaffemaskinen krånglar denna eftermiddag. Det kommer bara ut en tunn, vitgrå vätska. Annika Ivarsson ställer undan de två framplockade kopparna med en ursäkt. Värre saker kan hända, men det är alltid lättare att talas vid över en kopp kaffe, konstaterar hon på vägen till samtalsrummet.

Men en stund senare kommer kyrkoherde Per Frostensson, som uppmärksammat vad som har hänt, in med både koppar och en kanna rykande hett kaffe, bryggt på det gamla hederliga viset. Ett tecken på den goda gemenskap och hjälpsamhet som råder i huset.

– Jag har tänkt stanna här tills jag dör, säger Annika Ivarsson och brister ut i skratt, innan hon tillägger:

– Det är en väldigt öppen församling, så jag tror att det kommer att bli väldigt kreativt och positivt att arbeta här. Vi är två kyrkomusiker, som kompletterar varandra bra.

Under uppväxten i Hörby lärde sig Annika Ivarsson spela piano i kyrkan. Kantorn var hennes lärare.
Foto: Johan Bentzel
Under uppväxten i Hörby lärde sig Annika Ivarsson spela piano i kyrkan. Kantorn var hennes lärare.

Under uppväxten i Hörby var Annika Ivarssons föräldrar aktiva i kyrkan, medan hon själv sjöng i kören och fick pianolektioner av kantorn. Under kyrkomusikerkarriären har hon också jobbat en del i sina barndomstrakter, men framför allt har hon hållit till på Österlen, där hon har varit verksam i flera församlingar.

I Kiviks församling har hon inte varit på 15 år. Att hennes nya tjänst är på deltid var en viktig anledning till att hon sökte sig tillbaka. Det ger henne möjlighet att ta del av flera olika musikaliska världar samtidigt.

På kulturskolan tar hon emot elever en dag i veckan. I kyrkan leder hon körer och barngrupper samt deltar vid kyrkans gudstjänster och arrangemang.

Genom åren har hon startat många körer och ofta blivit vald som körledare just för att hon tycker om att dra i gång saker.

Att ta över en befintlig kör, som nu i Kiviks församling, är hon däremot inte lika van vid.

– Det är lite speciellt att få en kör serverad. Men det är väldigt fint att kunna bygga vidare på något som redan finns. Man får vara lite försiktig i början, men visst har jag min egen stil. Jag tycker om att jobba med väldigt blandade musikstilar, allt från oratoriemusik till gospel och jazz.

Som frilans blandar Annika Ivarsson också olika genrer. Dels genom solouppdrag. Dels med grupperna DC-bells och Soulmates Sisters. Dessutom är hon utbildad stresspedagog och håller i samtal och kurser. Även där handlar det mycket om gruppdynamik.

– Det är så roligt med variationen. Man träffar många olika människor i blandade åldrar. Att få ha det så här känns väldigt förmånligt.

Södra Mellby kyrka är Kiviks församlings huvudsakliga samlingspunkt, men församlingen omfattar även Vitaby, Ravlunda och förstås Kivik.
Foto: Johan Bentzel
Södra Mellby kyrka är Kiviks församlings huvudsakliga samlingspunkt, men församlingen omfattar även Vitaby, Ravlunda och förstås Kivik.