Målningen ”Muskelminne”, som föreställer en äldre person med slutna ögon, satte verkligen känslorna i svall i Robert Czystys ateljé under fjolårets påskrunda.

En kvinna utbrast att något sådant aldrig skulle komma nära hennes väggar. En halvtimme senare stannade en annan kvinna framför samma tavla och blev helt betagen.

– Jag förstår dem båda två, faktiskt. Det finns stunder här, då det uppstår riktigt häftiga samtal.

Det vilar något drömskt och gåtfullt över Robert Czystys målningar. Kanske är det därför de ömsom förbryllar och skrämmer, ömsom fascinerar och attraherar.

Vem är den blundade personen på tavlan? Är det en man eller en kvinna? Är det någon som sover eller är personen rentav död?

– Jag gillar att låta vissa saker hänga i luften, att folk inte riktigt vet vad det är de tittar på.

Grunden i Robert Czystys målningar är alltid ett tiotal lager oljefärg. Ur och ovanpå dessa växer till slut bilder fram. Ofta skrapar han också fram delar av de underliggande lagren för att skapa effekter.

Inspirationen kan komma från alla möjliga håll: en suddig stillbild ur en polsk propagandafilm, ett foto på broderns hoppande hund eller en film på två kvinnor som skakar ett tjockt duntäcke.

När detaljerna bryts loss till lösryckta motiv eller former, som får ta plats i målningarna, uppstår den där enigmatiska och oförklarliga känslan.

Robert Czysty pekar på ett par fötter på en ofullbordad målning. Egentligen är de inte klara, de ser fortfarande skissartade ut, samtidigt kan det ofärdiga vara just det han är ute efter.

– Plötsligt känner jag att det ska vara precis så. Så jag ska nog inte jobba för mycket på den. Mycket av min arbetsprocess handlar om att sitta och vänta, att titta och betrakta. Jag vet när en tavla är färdig. Konst är inte logiskt. Det måste kännas i magen.

Vintern är skapandets tid. Påsken brukar vara starten på den mer publika verksamheten, då Robert Czysty lägger penslar, färg och dukar åt sidan för att i stället ta emot besökare. Dels i ateljén. Dels i vintagebutiken Salto Mortale.

Med coronavirusets intåg befarar han att båda verksamheterna kan påverkas. De brukar ju annars korsbefrukta varandra.

Även om konstrundan ställdes in håller Robert Czysty ateljén öppen både under och efter påsk, även om han inte räknar med lika många besök som vanligt.

Det går bra att strosa runt och beskåda konsten i avskildhet, framhåller han, och sedan påkalla hans uppmärksamhet om man vill prata eller önskar köpa något. Han bor nämligen i ett hus mitt emellan ateljén och butiken.

– Det är bara att knacka på. När man har jobbat så mycket som jag har gjort vill man ju se hur folk reagerar. Det är verkligen häftigt. Man blir aldrig trött på det.