Populär kyrkoherde slutar

Kivik Artikeln publicerades

I slutet av november lämnar Per Frostensson, kyrkoherde i Kiviks församling, sitt uppdrag. – Kanske kan man säga att jag som ledare har tagit församlingen så långt jag kan. Nu får någon ny ta vid, säger Per som är mån om att ge kyrkorådet tid och förutsättningar att rekrytera hans efterträdare.

Per Frostensson började som komminister i församlingen 2002 och har sedan 2009 varit kyrkoherde.
Per Frostensson började som komminister i församlingen 2002 och har sedan 2009 varit kyrkoherde.

– Jag önskar det bästa för Kiviks församling och kommer därför att stå kvar som kyrkoherde under lång tid. Jag kommer att sluta min tjänst senast vid kyrkoårets slut, alltså i slutet av november. Därigenom finns goda förutsättningar för kyrkorådet att i lugn och ro genomföra den ganska komplicerade process som det innebär att rekrytera ny kyrkoherde, säger Per som inte har någon ny tjänst i sikte utan är fullt fokuserad på årets arbete i Kiviks församling.

– Tids nog får vi se vad som öppnar sig. Jag och min hustru är fast förankrade i bygden sedan mer än 30 år och vi har inga planer på att lämna Österlen, säger han.

Per Frostensson började som komminister i församlingen 2002 och har sedan 2009 varit kyrkoherde.

– Att jag började här som vanlig församlingspräst har satt sin prägel på hur jag tagit mig an uppdraget som kyrkoherde. Jag har i botten behållit min identitet som församlingspräst, jag har fortsatt att med stor glädje och mening leda församlingens huvudgudstjänst, högmässan, men också många andra gudstjänster.

Per Frostensson menar att 2020 är ett bra år för att lämna över stafettpinnen. – Vi har ett stabilt kyrkoråd som är väl intrimmat och som leds av en engagerad ordförande, säger han.
Foto: Fredrik Ekblad
Per Frostensson menar att 2020 är ett bra år för att lämna över stafettpinnen. – Vi har ett stabilt kyrkoråd som är väl intrimmat och som leds av en engagerad ordförande, säger han.

Mötet med hundratals konfirmander har påverkat honom mycket.

– Enskilda samtal, både på mitt kontor och ute i hemmen i församlingen har gett starka erfarenheter av djupet, glädjen men också smärtan i det mänskliga liv vi fått som gåva. Att se Kiviks kapell utvecklats till en spännande och öppen mötesplats, att vara en del av hur ett brett musikaliskt nätverk med många konserttillfällen vuxit fram har också berett mig glädje.