1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Tidiga förberedelser för ”Bättre sent än aldrig”

Österlenmagasinet har gläntat på dörren till Ystadrevyns hårda men uppsluppna repetitioner och fått en aptitlig försmak av vad som väntar vid premiären i januari.
Maria Persson, Miranda Christiansson, Marie Gunnarsson, Lars-Åke Kristensson, Christoffer Almqvist, Marcus Hadriz och Nils-Gunnar Snygg utgör sju niondelar av Ystadrevyns ensemble och övar här på finalnumret till den senaste upplagan. Saknas gör Rebecca Erlandsson och Ulrika Conradsson Häggel.
Foto: Johan Bentzel

I trånga lokaler långt ut i Ystads östra industriområde tar nästa Ystadrevy ”Bättre sent än aldrig” form.

Sång- och textövningar blandas med tillverkning av den rekvisita som inte kan köpas in.

22 nummer ska det bli, varav hälften med sång, och som vanligt är initiativtagaren och producenten Lars-Åke Kristensson spindeln i nätet. Regin ligger i Nils-Gunnar Snyggs händer.

Producenten Lars-Åke Kristensson har varit engagerad i Ystads utveckling på många plan. När han insåg att det saknades en revy såg han till att starta en.
Foto: Johan Bentzel

När Österlenmagasinet tittar in står den sistnämnde tillsammans med scenografen Lars Rehnett och karvar i frigolit för att skapa något som ska användas på scen, i skrivande stund oklart vad.

– Ambitionen med revyn är att bjuda publiken på det bästa vi kan hitta. Det är kanske inte alltid så lokalt, som lokalrevyer var förr i tiden, men det är för att vi ska kunna visa det här även för en publik som inte kommer från Ystad, säger Nils-Gunnar Snygg.

Den senaste upplagan blir den sjunde i ordningen sedan Lars-Åke Kristensson återupplivade revytraditionen i Ystad 2014 och genom åren har en stark kärngrupp utkristalliserat sig.

Nio personer står på scen, fyra personer spelar i orkestern och ytterligare ett tiotal personer hjälper till bakom kulisserna.

Det låter nästan vackert när ensemblen klämmer i från tårna i inlednings- och avslutningsnumren med pianoackompanjemang av Annika Ivarsson, som de noga betonar är Gärsnäsbo.

I Ystadrevyns repetitionslokal hänger de färgglada kostymerna på rad. Föreställningen brukar vara en fröjd för både ögat och smilbandet.
Foto: Johan Bentzel

Nils-Gunnar Snygg och Marcus Hadriz, som varje år spelar revyns enda återkommande figurer Siw och Rut, passar också på att presentera en rykande färsk sångtext avsedd för dessa två populära damer. Kollegorna applåderar entusiastiskt.

– Den skrev vi i morse, säger Marcus Hadriz, som tycker om revyformen eftersom den ger honom tillfälle att inom en och samma föreställning spela många olika roller.

Premiären är den elfte januari och därefter väntar ytterligare 16 föreställningar fram till finalen den åttonde februari.

Med många publiksuccéer bakom sig känner gänget verkligen av förväntningarna.

Det är hårt jobb med tre repetitioner i veckan, med start redan i början av oktober, men skratten och de interna skämten är många.

För Lars-Åke Kristensson är det självklart att en stad som Ystad ska ha ett revysällskap:

– Det måste finnas plats för skratt, och skratten börjar här. Ju roligare vi har, desto roligare får publiken.

Rekvisita under kniven. Lars Rehnett och Nils-Gunnar Snygg hjälps åt att forma frigoliten till något som ska användas i ett än så länge hemligt nummer.
Foto: Johan Bentzel