1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

De har satt sin fars sjömansminnen på pränt

Under 1970-talet började sjökapten Ivar Brange i Brantevik skriva ner sina minnen från livet till havs. Nu har hans döttrar, Ingrid Monthan och Charlotte Sollie Brange, sammanställt berättelserna i boken ”Vi seglade ännu på allvar”.
I måndags var det boksläpp för ”Vi seglade ännu på allvar” på Sjöfartsmuseet Hoppet i Brantevik. Boken återger Branteviksonen Ivar Branges minnen från livet till sjöss och har sammanställts av hans döttrar, Ingrid Monthan och Charlotte Sollie Brange. En av berättelserna i boken skildrar Ivars seglats med skonertskeppet Clara 1913, som drevs av hans far Ingvar Persson.
Foto: Fredrik Ekblad

Ivar Brange (1904-1984) föddes i ett skepparhem och var till sjöss hela sitt liv. Första resan gjorde han som åttaåring med skonertskeppet Clara till Haparanda och efter konfirmationen gick han till sjöss som kock, fjorton år gammal.

15 år senare gick han i land för att ta hand om sin fars rederiverksamhet. Ivar var yngste son till skepparen Ingvar Persson och tog över uppdraget som huvudredare för fyra motorseglare. Han etablerade en kol- och kokshandel som senare utvidgades att omfatta även byggnadsmaterial.

Ivar Brange hade ett stort intresse för Branteviks sjöfartstid och gav 1970 ut skriften ”Brantevik Fiskarena Sjöfararna och deras båtar” som följdes av Skutor och sjöfolk” (Brange, Bringmark, Persson 1975)

När Ivar gick bort 1984 lämnade han efter sig mängder av dokument, räkenskaper, foton och inte minst skildringar om sina egna resor till sjöss.

– Berättelserna handlar om hans egna seglatser, först med segelskutor och sedan med ångfartyg, säger Ingrid. Det är dramatiska händelser, stormar och ishinder. Det är det dagliga arbetet med lastning och lossning och segelsättning.

– Mycket kretsar också kring maten de åt ombord. Det är väldigt många detaljrika redogörelser för måltiderna, säger Ingrid och läser högt ur boken:

”Oskar är i byssan igen. Vi ska ha plättar till kväll, säger han. Riktiga, undrar jag. Nä på bönorna som blev över. Han rör mjöl i bönsoppan. Lite salt och socker. Lite äggpulver. Sedan får jag steka dem. Släpper små runda klickar på järnet runt om och så en klick i mitten. Bönorna sticker upp som avlånga små kullar. De rör sig när de börjar stekas. Ser ut som skalbaggar som dränkt sig i smeten och steks levande. Skär talgflisor att steka i. Det blir bruna plättar. De ser konstiga ut och är sega. Vi får ingen sylt och inget stekt fläsk till dem, bara te och knallar”.

Boken har tryckts i en upplaga om 300 exemplar och säljs bland annat på Österlens museum. Omslaget pryds av en akvarell gjord av Karl Ekelund.
Foto: Fredrik Ekblad

– Vår far var en mycket duktig berättare och det känns angeläget att bevara hans historier och minnet av honom. Både för vår, men även för hans barnbarns och barnbarns barns skull, säger Ingrid.

– Det har varit väldigt roligt att lära känna sin far på ett nytt sätt och få veta mer om hans tid som ung, tillägger Charlotte, som har redigerat bilderna i boken.

Boken är rikt illustrerad med fotografier som Ivar tagit med lådkamera.

– För att vara 100 år gamla var de förvånansvärt bra, säger Charlotte.

Boken har tryckts i 300 exemplar och säljs bland annat på Österlens museum.

quote
Vår far var en mycket duktig berättare och det känns angeläget att bevara hans historier och minnet av honom.