nu fortsätter teaterdrömmen

– Man får ut så himla mycket av att vara med på Scen Österlen. Man utvecklas personligen och i grupp, mår bra och har kul, konstaterar Greta Åkerberg.

Det är en ganska ruggig dag i slutet av juli. Vi sitter på en av bänkarna vid MårtenPers Scen strax utanför Brantevik, runt omkring passerar de unga skådespelarna som förbereder sig för kvällens föreställning av musikalen Rent.

Här har Greta, Dahlia och Hugo tillbringat de flesta av sina barndoms somrar. Dahlia lockades med av klasskamrater, Greta fastnade när hon 2009 såg sin storasyster spela i ”En midsommarnattsdröm”.

– Jag satt längst fram och såg alla föreställningar. Jag tyckte att det var så bra och kände att jag också ville göra det här, minns hon.

Hugo började redan som femåring, i den teaterverksamhet för yngre barn som föreningen anordnade på den tiden. Hans mamma insåg tidigt att han inte var någon fotbollskille, men väl att han gillade att klä ut sig och spexa.

– I den första föreställning som jag var med var jag så liten att jag inte hade några repliker – jag kunde ju inte läsa, konstaterar han.

Att de tillbringat större delen av sina sommarlov med intensiva och krävande repetitioner och föreställningar är inget som de ångrar, tvärt om.

– Man är ju inte ensam, man har alla kompisar här. Man blir som en familj, menar Dahlia.

– Och så blir man tagen på allvar av ledarna och de människor man träffar här vill samma sak som man själv: ha kul, göra något tillsammans och utvecklas som grupp, fyller Hugo i.

Omkring 1500 barn och unga har varit med på Scen Österlen sedan starten 1999. De flesta väljer så småningom andra yrkesinriktningar i livet, men Greta, Hugo och Dahlia är några av dem som på allvar hittat hem via teatern.

Under åren med Scen Österlen har det hos dem alla tre vuxit fram en förvissning om att det är det här som de vill jobba med i framtiden.

– Man lär känna sig själv och lär sig vad scenkonst är och därför har jag insett att det är det här som jag vill göra. På Scen Österlen får man jättemycket ansvar och stor konstnärlig frihet redan som barn. Det gör att man hittar sin grej, konstaterar Dahlia.

Alla tre är nu på väg med stormsteg mot målet. När den här artikeln går i tryck är ingen av dem längre kvar på Österlen – Dahlia Momiyama, som är äldst, har kommit in på anrika Skara skolscen.

– Det är verkligen min drömskola, jag fattar det nog inte riktigt ännu, säger hon och ler.

Greta Åkerberg, som tagit studenten i år, har flyttat till folkhögskolan i nordskånska Bjärnum och dess välrenommerade musikalutbildning. Hugo Ask, som i våras avslutade sitt år i Bjärnum har börjat på en treårig utbildning på Performing Arts School i Göteborg. Alla tre utbildningar med stort tryck av sökande från hela landet.

Vad de vill göra i framtiden? Visst skulle en filmroll sitta fint så småningom tycker alla tre, men åren med Scen Österlen har fått dem att uppskatta magin med just scenkonst.

– Efter att ha fått uppleva ruset av att möta publiken vill jag nog ändå gå vidare mot musikalhållet, jag tycker ju om att dansa och sjunga också. Vägen dit är ganska svår, men det känns både utmanande och spännande, konstaterar Greta.

Att beröra andra är Dahlias mål.

- Jag vill berätta historier, förmedla andra sätt att leva på, säger hon och är övertygad om att teatern är ett utmärkt medel för att nå ut till andra.

Scen Österlen har de nu lämnat bakom sig – och samtidigt inte. Både Hugo och Dahlia har funnits med bakom scen i sommarens uppsättningar och alla tre menar att de för alltid kommer att bära somrarna på teatern med sig.

– Jag är så himla tacksam över att ha fått växa upp på den här platsen, säger Greta.

För Dahlia har Scen Österlen blivit en viktig del av hennes identitet.

– Det här kommer alltid att vara en plats där jag känner mig trygg. Jag bryr mig till och med om själva huset också, säger hon med ett skratt.

Hugo erkänner att han gärna kör förbi bara för att kasta en blick på teatern.

– Mamma brukar säga att Scen Österlen är mitt andra hem. Och så är det nog.