unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Simrishamn
  2. Tomelilla
  3. Ystad
  4. E-tidning
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!

Efterlämnade brev lade grund till debutroman

Genom brev som sträcker sig över mer än ett halvt sekel har Boel Westerberg fått en djup inblick i sin farmors liv. Breven berättar förstås inte allt, så nu har Boel själv fyllt i luckorna i sin debutroman ”Kunde mamma skaffa mig en hatt?”.
Boel Westerberg bläddrar bland några av de många brev som hennes far och farbröder har samlat efter farmodern. Merparten av breven har farmor Ebba skrivit själv, andra har hon fått skickade till sig. Sammantaget ger de en bra bild av hennes vuxna liv, även om Boel Westerberg också har fått hitta på mycket själv, när hon nu skildrar sin farmors öde i romanen ”Kunde mamma skaffa mig en hatt?”.
Boel Westerberg bläddrar bland några av de många brev som hennes far och farbröder har samlat efter farmodern. Merparten av breven har farmor Ebba skrivit själv, andra har hon fått skickade till sig. Sammantaget ger de en bra bild av hennes vuxna liv, även om Boel Westerberg också har fått hitta på mycket själv, när hon nu skildrar sin farmors öde i romanen ”Kunde mamma skaffa mig en hatt?”.
Foto: Johan Bentzel

Boel Westerberg har brottstycken av ett helt liv samlat i kartonger i hemmet i Vitemölla. Det är hundratals brev som hennes farmor Ebba (1872–1954) antingen har skrivit eller fått och som hennes far och farbröder har sparat till eftervärlden.

De tidigaste breven är från 1890-talet och de senaste från 1950-talet. Genom sina kusiner har Boel Westerberg dessutom fått brev som farmoderns föräldrar har skrivit när de var unga och kära före farmoderns födsel.

Med en sådan skatt i sin ägo kände hon till slut att hon ville skildra sin farmors liv i romanform. Resultatet är den nyligen utkomna ”Kunde mamma skaffa mig en hatt?”.

– Först tog jag lite avstånd från det och hade lite svårt för att ta itu med det. Det kändes som om jag kikade in i något som inte var mitt. Men när jag väl kom i gång var det förfärligt roligt.

Boel Westerberg är en van skribent och har i sin yrkesroll som religionshistoriker och lektor skrivit både forskningsrapporter och läroböcker, men ”Kunde mamma skaffa mig en hatt?” är hennes skönlitterära debut.

Hon har haft stor nytta av sin erfarenhet som forskare, för hon har varit tvungen att sätta sig in i den tid som hon skriver om. Det har bland annat blivit många timmar på stadsarkivet i Malmö.

Själva skrivandet tog fart på allvar när hon kom in på distanskursen ”Kreativt skrivande” på Linnéuniversitetet i Växjö.

– Det behövdes nog för att få i gång mig. Då kom jag på hur jag skulle hantera det. Mina kurskamrater var oerhört seriösa och pålästa. Vi hjälpte varandra att komma vidare. Jag lärde mig mycket av det.

”Käre Erik!” Så inleds ett av farmoderns brev. De flesta är daterade, men långt ifrån alltid med år. I vissa fall har Boel Westerberg utifrån innehållet fått gissa sig till när de är skrivna.
”Käre Erik!” Så inleds ett av farmoderns brev. De flesta är daterade, men långt ifrån alltid med år. I vissa fall har Boel Westerberg utifrån innehållet fått gissa sig till när de är skrivna.
Foto: Johan Bentzel

Boel Westerbergs farmor föddes i en borgerlig och relativt välbärgad familj i Malmö. I unga år gifte hon sig, efter viss tvekan, med en nästan 20 år äldre man och blev prästfru i Bohuslän.

Motsättningen mellan dessa två miljöer, uppväxten i staden och vuxenlivet på landsbygden, har varit en spännande konflikt för Boel Westerberg att utforska.

– Titeln på boken syftar på ett av breven, där det har blivit vår och hon har kommit på att hon vill ha en ny hatt. Hon ville inte ha de hucklen som tanterna i Bohuslän hade. Jag kan tänka mig att de nog tyckte att hon var lite konstig.

Ebba blev tidigt änka, med tre tonårspojkar och en ettåring att försörja. Då återvände hon till Skåne och bildade tillsammans med en annan änka ett slags kollektiv i Lund, där kvinnorna hjälptes åt för att klara av en tillvaro i ständig brist på mat och pengar.

Det är ytterligare en kontrast som ger spänning åt romanen: de bekymmerslösa unga åren med ganska gott om pengar och det senare livet i fattigdom. Breven från denna tid är fyllda med ängslan över ekonomin.

Så långt följer Boel Westerberg den sanna historien. Men även om delar av breven på sina ställen är ordagrant återgivna i texten har hon också tagit sig många friheter.

Det är ingen biografi, utan en fiktiv historia, om än starkt inspirerad av verkligheten, betonar hon.

– Det finns ju jättemycket som farmor inte har skrivit om. Det vardagliga livet finns lite i breven, men hur hon tänkte och levde är mitt påhitt. Jag har varnat mina släktingar för att de säkert kommer att tycka att allt inte stämmer. Men det är ju heller inte meningen.