GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Krisande medelålders män fascinerar mig”

I författaren Mikael Bergstrands senaste romaner är åldrande och livskrisande män återkommande karaktärer. Så även i nysläppta ”Konsulten som inte ville bada”, som handlar om en rationaliseringskonsult som en dag själv blir bortvald och börjar ifrågasätta sin livssituation.
Författaren Mikael Bergstrand fick sitt stora publika genombrott för 10 år sedan med den humoristiska romanen ”Delhis vackraste händer”, som handlar om en bitter medelålders mans omvälvande möte med Indien. I nya romanen ”Konsulten som inte ville bada” kretsar handlingen kring ännu en livskrisande gubbe, den här gången på Österlen.
Författaren Mikael Bergstrand fick sitt stora publika genombrott för 10 år sedan med den humoristiska romanen ”Delhis vackraste händer”, som handlar om en bitter medelålders mans omvälvande möte med Indien. I nya romanen ”Konsulten som inte ville bada” kretsar handlingen kring ännu en livskrisande gubbe, den här gången på Österlen.
Foto: Fredrik Ekblad

I Mikael Bergstrands trädgård i Rörum står en sliten och väderbiten rickshaw, en ”souvenir” han tog med hem efter åren i Indiens myllrande huvudstad New Delhi.

Rosten på de dubbla ramarna och punkan på däcken skvallrar om att den inte har trampats särkilt flitigt. Kontrasten mellan vraket och den omgivande klorofyllstinna vårgrönskan är slående. Symboliken över åldrandet och livets förgänglighet är nästan övertydlig.

Men så är det också ett ämne vi ägnat en stund åt att diskutera. Mikael Bergstrand har en förkärlek till männen i övre medelåldern. De med lite stukat ego, allt högre hårfäste och för många kilon på magen.

– Det finns något intressant med manligt åldrande. Det är både tragiskt och komiskt på samma gång och tacksamt att driva med, säger Mikael.

– Kvinnor kan ofta få en andra blomning, en karriär efter att barnen är utflugna, men vi män, vi vittrar mest sönder, säger han och skrattar.

– Det finns något intressant med manligt åldrande. Det är både tragiskt och komiskt på samma gång och tacksamt att driva med, säger Mikael och kliar Stubbe, hans älskade thailändska gatuhund.
– Det finns något intressant med manligt åldrande. Det är både tragiskt och komiskt på samma gång och tacksamt att driva med, säger Mikael och kliar Stubbe, hans älskade thailändska gatuhund.
Foto: Fredrik Ekblad

I nya romanen kretsar handlingen kring Kenneth V Andersson. Som framgångsrik konsult har han gjort sig en förmögenhet på att rationalisera bort anställda.

– Han är en mästare på att välja bort saker, och av bekvämlighetsskäl har han valt bort äktenskap, barn och vänner. Hemma i lyxlägenheten njuter han istället av fina viner och filmkvällar med sin tio år yngre sambo.

Men så en fredagskväll väljs han oväntat bort själv. När flickvännen gör slut rasar hela hans tillvaro samman och plötsligt inser Kenneth hur brutalt ensam han är.

Efter ett par misslyckade dejtingförsök åker han ut till sommarhuset i Baskemölla för att slicka sina sår och pliktskyldigt besöka sin far på äldreboendet. En gammal familjehemlighet nystas upp och Kenneth påbörjar en resa för att hitta sig själv.

Mikael bjuder på många miljöbeskrivningar och en del Österlenska karaktärer dyker upp, bland annat en fiskare i Baskemölla som har en framträdande roll.

– Han är helt och hållet påhittad så ingen ska känna sig utpekad, säger Mikael och skrattar.

Huvudpersonen, Kenneth, bygger löst på en konsult som Mikael träffade när han arbetade som journalist på Sydsvenskan och tidningen stod inför personalnedskärningar.

– Konsulten försökte övertala oss att ta avgångsvederlag och det var inte särskilt uppskattat. Så fort han kom in i fikarummet på redaktionen så blev det knäpptyst. Det är herrans många år sedan nu och jag vet inte varför han dök upp i mina tankar, men det är ofta så. Jag inspireras av människor jag möter, eller situationer som jag hamnar i.

Med sina senaste romaner har Mikael Bergstrand hamnat i feelgoodfacket, men det är en genre han har motstridiga känslor för. Läsningen får inte bara vara lättsam, lustfylld och hjärtevärmande.

– Jag tycker det är roligare att vidga begreppet och försöker alltid få in svärta i mina berättelser. Det är något jag själv gärna läser, säger Mikael och nämner Emmy Abrahamsons ”Hur man gör succé på dårhus” som ett exempel där mörker och humor förenas på ett lyckat sätt.

”Konsulten som inte ville bada” släpptes i tisdags och Mikael hoppas snart kunna ha en liten releasetillställning hemma i trädgården.

– Jag planerar även att göra några gig i det nya bokcaféet som har öppnat i byn, det ska bli kul!