Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.
Coronaåret 2020 har sannerligen inte varit som vanligt för musikerna Per Bäcker och Staffan Mårtensson, som båda är sommarboende i Gladsax.
Per Bäcker har fått två tredjedelar av sina konsertengagemang inställda och brukar inte minst sommartid fylla sina dagar med spelningar.
– Det är underliga tider. Ett tag vågade man ju knappt svara i telefonen när det ringde, för då var det nästan alltid ett besked om en inställd spelning. Sedan i mars är det nästan heller ingen som bokar in nya jobb, säger han.
Staffan Mårtensson må vara en flyhänt saxofonist men är till vardags klarinettist på Stockholmsoperan. Därför har han åtminstone haft lön hela tiden, men arbetsbördan har inte varit densamma. Främst har han medverkat vid ett antal digitala sändningar.
– Jag har kunnat äta middag med min familj, ta ett glas vin och somna vid halv tio. Det har jag inte gjort på 20 år, säger han och skrattar hjärtligt.
Nu är han och Per Bäcker glada över att åter igen få möta en livepublik. Den 23 och 24 juli klockan 19 spelar de tillsammans med pianisten Hans Delander, trummisen Göran Grufstedt och kontrabasisten Gabriel Waite på Lönebostället i Gladsax. Vid eventuellt regn är den intilliggande kyrkan bokad som plan B.
– För oss blir det här lite av ett musikaliskt kosläpp, säger Per Bäcker.
– Tala för dig själv, inflikar en brett leende Staffan Mårtensson.
På repertoaren står både egna kompositioner och välkända örhängen av bland andra Charlie Parker, Henry Mancini, Gerry Mulligan och Stan Getz.
Den sistnämnde är på sätt och vis närvarande själv, representerad av sitt instrument. Staffan Mårtensson känner nämligen den bortgångne jazzlegendens son Peter Getz, som nyligen erbjöd honom att köpa faderns saxofon.
Det är ett vackert och välljudande instrument, med tydliga spår av sin tidigare ägare: en vacker patina där han brukade hålla sin högerhand.
– Den är från 1942 och han spelade med den i både Jack Teagardens orkester och Stan Kentons orkester. Det vet jag, för jag har bild på det. Den skulle må bra av en liten genomgång, men den är jättefin och härlig, säger Staffan Mårtensson och framhåller att han även använder Stan Getz munstycke, vilket gör det hela ännu mer personligt.
Antalet platser på Lönebostället är på grund av rådande coronarestriktioner begränsat till 50 per konsert. Det är inte ens i närheten av de 150 personer som såg de båda saxofonisternas utsålda framträdande på samma plats förra året. Å andra sidan är årets gästspel tudelat.
Oavsett är det viktigt att förboka plats, betonar Pär Becker.
– Det är roligt att det är liv i byn. Men reglerna är lite konstiga. En restaurang kan ha hundra gäster och spela musik i högtalarna, men kommer det dit levande musiker måste hälften av gästerna gå.
