Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Demensvård

Tretton glädjefyllda år som Silviasyster är till ända

Stiftelsen Silviahemmet, med drottning Silvia som initiativtagare, firar i år 25-årsjubileum. Mia Brantlid är en av Simrishamns kommuns Silviasystrar som efter 13 år tackar för sig och går i pension.
Efter snart fyrtio års anställning i Simrishamns kommun, varav de senaste tretton åren som Silviasyster, går Mia Brantlid i pension. Nu väntar fix med hus och trädgård, mer tid för barnbarnen och långturer med husbilen.
Efter snart fyrtio års anställning i Simrishamns kommun, varav de senaste tretton åren som Silviasyster, går Mia Brantlid i pension. Nu väntar fix med hus och trädgård, mer tid för barnbarnen och långturer med husbilen.
Foto: Hannah Andersson

Mia Brantlid började studera till Silviasyster vid Sophiahemmet i Stockholm 2008.

– Jag läste på distans och jobbade samtidigt. 2010 tog jag min examen, berättar Mia.

Då var hon ensam i kommunen om yrkesrollen.

– Idag är vi tre heltidsanställda Silviasystrar.

Utbildningen till Silviasyster innebär en spetskompetens i demensvård. Stiftelsen Silviahemmet startade 1996 och drottningens initiativ firar i år 25-årsjubileum.

– Jag har inte ångrat en dag att jag valde att utbilda mig till Silviasyster. Förutom att jag har ett stort intresse för kognitiva sjukdomar, så brinner jag för att hjälpa och stötta anhöriga, säger Mia.

I rollen som Silviasyster utbildar och handleder hon personal, jobbar med anhörigstöd i enskilda samtal, i grupper och på träffpunkter, gör hembesök och jobbar i team med olika professioner.

– Mitt arbete är oerhört varierande och jag har trivts fantastiskt bra med det.

Under flera år hade Mia Brantlid sitt kontor på Bergengrenska anhörigcenter, men de senaste åren har hon utgått från Lillevångshemmet.
Under flera år hade Mia Brantlid sitt kontor på Bergengrenska anhörigcenter, men de senaste åren har hon utgått från Lillevångshemmet.
Foto: Hannah Andersson

Vilken är den viktigaste lärdomen du tar med dig från åren som Silviasyster?

– Vikten av att se varje individ och skapa möjligheter för en personcentrerad omvårdnad. Vi är alla olika!

Även om jobbet ibland varit tungt så är det de glädjefyllda stunderna som Mia bär med sig.

– Det är självklart tungt när en människa drabbas av kognitiv sjukdom och förändras som person, men det innebär inte bara sorg. Det ska inte glömmas bort att man kan leva ett väldigt gott liv även med en demenssjukdom.

Mia lyfter fram vikten av att det finns hjälp att få, både för den drabbade och för den anhörige.

– Och är viktigt att veta när det är dags att ta emot hjälp. En annan pusselbit där vi kan bidra är möjligheten att träffa andra i samma situation. Det erfarenhetsutbytet betyder ofta oerhört mycket.

Pandemiåret har varit väldigt tufft för många anhöriga.

– Möjligheten till dagverksamhet och korttidsboende har begränsats, vilket varit kämpigt och fortfarande är det. Vi har gjort vårt yttersta för att vara tillgängliga och stötta på alla sätt som vi har kunnat.

Efter en sådan utmaning väntar välförtjänt vila.

– Nu när det har blivit dags för mig att gå i pension, berättar Mia som avslutar sin anställning i sommar, men gör sin sista arbetsdag redan den 12 maj.

– Jag vill passa på att tacka alla jag haft kontakt med inom kommunen och framförallt alla anhöriga, många har jag ju följt under flera år!