GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Litteratur

Lyrik med naturen som inspirationskälla

Så ofta hon får tillfälle, året om, slår sig Helena Heyman ner i sin trädgårdsstol med en kopp te och kikaren redo för att studera fågellivet i naturen runt knuten hemma i Tunby. Nu är hon aktuell med nyutgivna naturlyrikboken ”Avlägsen koltrast”.
Det är inte de storslagna naturupplevelserna från resorna i Afrika, Indien, Borneo eller Galapagosöarna som inspirerar Helena Heyman i hennes författarskap. Det är den svenska naturen som är hennes inspirationskälla,  att skildra det stora i det lilla.
Det är inte de storslagna naturupplevelserna från resorna i Afrika, Indien, Borneo eller Galapagosöarna som inspirerar Helena Heyman i hennes författarskap. Det är den svenska naturen som är hennes inspirationskälla, att skildra det stora i det lilla.
Foto: Hannah Andersson

Söndagen efter att vi ses ska Helena leda en poetisk fågelsångsvandring med fågelberättelser från förr och nu, i Dalby Söderskog, vilket sätter fingret på hennes tre brinnande intressen – fåglar, lyrik och muntligt berättande. Vid Lunds universitet har hon studerat biologi motsvarande biologlinjen samt lyrik och litterärt skapande. Hon har även en högskoleutbildning i muntligt berättande vid Högskolan på Gotland.

Inspirationen till sin lyrik hämtar Helena från naturen, som alltid varit en plats där hon hämtat kraft.

– Det är i naturen jag fann mitt lugn redan som barn. De första sex åren av mitt liv bodde vi vid Vätterns strand och jag minns så väl hur jag stod på knä i stolen vid fönstret och tittade på svanarna i sjön. Jag kunde också ge mig ut, helt själv, på långa strövtåg till mina favoritställen i den omgivande naturen.

Helena hämtar fortfarande kraft ur ensamheten och även om hon och hennes man har en lägenhet i Lund, så är det i huset vid slutet av den slingrande grusvägen i Tunby som hon trivs bäst.

– Jag är pensionär, så jag får många, långa ensamma stunder här ute när det bara är jag, våra katter och naturen. Det är i ensamheten jag växer som person och i tystnaden vaknar kreativiteten.

Helena går ofta promenader i de vackra omgivningarna, med i fickan följer alltid block och penna.

Dikten som gett den nyutgivna lyrikboken sitt namn kom till under en sådan promenad.

– Jag gick här på grusvägen, snön hade precis börjat smälta i dikena och jag kunde riktigt känna hur ljuset lyfte. Då hörde jag den tidiga vårens första koltrastsång avlägset från skogen och den fyllde mig med sådan lycka.

Helena Heyman är aktuell med naturlyrikboken ”Avlägsen koltrast” utgiven på Fripress förlag.
Helena Heyman är aktuell med naturlyrikboken ”Avlägsen koltrast” utgiven på Fripress förlag.
Foto: Hannah Andersson

I ”Avlägsen koltrast” får läsaren följa naturens årstidsväxlingar i berättande ögonblicksbilder. Där anar vi korparnas samtal i dimman, betraktar harens spårsöm i snön, ser tidig lärkflock över bartöat betfält och en fladdermus besöker oss genom nattens sommarfönster. Att Helena känner naturen och fåglarnas egenheter väl märks tydligt i hennes texter.

– Jag undviker gärna för många adjektiv och väljer hellre det avskalade, sparsmakade i korta poetiska berättelser. Jag målar upp konturerna och läsaren får själv fylla i.

Tillsammans med sin man, som hon delar sitt naturintresse med, har hon gjort många intressanta och spännande resor för att uppleva fjärran länders natur och djurliv.

– I Kenya såg vi vårt första lejon och på Galapagosöarna studerade vi de orädda Darwinfinkarna, i Borneos regnskog mötte vi vilda orangutanger och i Indien jagande tigrar. Jag berättar gärna om de storslagna naturupplevelserna men i mina dikter inspireras jag av den svenska naturen, att se, ana, det stora i det lilla.

– Jag tycker om att se poesin i den kärva verkligheten.